Livet

Dagarna springer fram och jag blir mer och mer beslutsam. Det tar kraft och energi att komma framåt. Ibland blir det två steg tillbaka. Ibland två fram. Men det är väl livet? Tankarna har inte kraft nog att orka hela vägen i mål. Det är inte jag. Men det måste väl vara ett steg fram att förstå att det inte är jag? Smärtpsykologen i Skönvik är den enda som mött mig på min sida. Synd att hon inte är med i rehabprogrammet jag börjar med den 10 september. Mycket synd. Väldigt mycket synd. Ibland klickar det direkt. Men jag ska ge det jag har. Jag måste. Idag är jag någon jag inte känner igen. Jag är inte jag. Kanske finns jag där någonstans bakom smärtan.

Jimmie Åkesson. Ja, han är ju fantastisk! Lyssnade på hans tal idag från Sölvelsborg. Klockren och humoristisk. Finns ingen annan jag skulle lägga min röst på. Det finns ingen som träffar så rätt som han.

IKEA

Ibland kan livet kännas orättvist. Så förbenat orättvist. Tänker så klart på det tragiska som hände på IKEA i Västerås. Kan inte annat än att tycka ödet ibland beter sig underligt. Vad kan det finnas för mening med att ta livet av människor? Till synes helt utan anledning. Jag ber till högre makter att anhöriga ska känna tilltro till livet och hoppas dom en dag kan gå vidare.
Varför gör man så? Vad är det som driver en människa att agera så fullständigt fel?

Vi har ett problem i Sverige idag. Visst, vi har många men ett som sticker ut ordentligt. Vi har en alldeles för öppen famn vid gränsen. Våra armar är inte långa nog att räcka runt alla som kommer. Det måste vara nog nu. Jag önskar alla människor ett bättre öde än krig, hat, förtryck och hot. ALLA är värda ett lyckligt värdefullt bra liv. I Sverige har vi alla chansen. Vi är ett rikt land med många sociala nätverk och en enorm säkerhet. Egentligen så har vi det. Men så händer det såna här saker som på IKEA som rubbar tilltron.  Inte det enda tragiska som hänt som orsakats av människor med utländsk härkomst. Vi måste begränsa invandringen. Vi måste våga ta i frågan. Som det är nu är det bara Sverigedemokraterna som gör det. Som vågar. Inte ens på jobbet i fika rummet tar man i frågan. Jag är långt ifrån rasist men jag förstår att vi inte kan hjälpa alla. Sverige är för litet för det. Vi har väl nog med våra egna problem? Eller?  Vad är det för fel med att hjälpa på plats? Hjälpa med bistånd där det behövs?  Ser inte riktigt problemet där.

Skönvik

Tänk att jag lyckades komma med i rehabiliteringsprogrammet som startar i september i Skönvik. Jag  är imponerad och nöjd. 1,5 timmes prat med smärtpsykologen resulterade i det. Precis som jag ville :-) 10 veckors träning både fysiskt och psykiskt kommer att ge mig det stöd jag behöver. Jag får pendla 10 mil två dagar i veckan men det är ok. Det klarar jag. Jag kommer vara med i en grupp på 8 personer med gemensam träning och många samtal. Tror enormt mkt på detta. Det måste jag göra. Det blir räddningen. 

13 år

Tänk att lille man fyller tonåring i morgon! Hur fort gick inte dessa år??? Fattar ingenting!!!! Han har valt restaurang i morgon och det blev Ferrys. Blir spännande och testa maten där. Fika med familj på lördagen och kalasande med kompisar blir lite längre fram. Många av dom bästa är bortresta nu.
Några veckor sommarlov kvar och om man får önska så kunde det gärna bli lite värme och sol.

Har annars jobbat två veckor nu och det känns riktigt bra. Åker hem kl 13 och sover en eller två timmar. Blir så slut. Kan bero på att jag sover himla dåligt. Ska ta upp det med smärtkliniken nästa vecka. Sömnen funkar inte och inte heller magen. Ryggen är glädjande nog ok. Inte smärtfri men bättre! Om precis en vecka ska jag ner till Säter och träffa en smärt psykolog. Ska bli intressant!

Har inte energi alls att träna eller liksom må bra. Jobba vila äta sova. Så rullar dagarna. Och det är så himla tråkigt för jag vet ju att jag egentligen orkar mer. Har aldrig varit så här förut. Har alltid haft energi och ork. Alltid jämnt glädje och varit positiv. Därför känns det annorlunda och konstigt att inte orka. MEN skam den som ger sig. Jag ska tillbaka.

Tänk att jag på tisdag kväll slog i högra lill tån i dörrkarmen, och idag är det dubbelt så stor och alldeles blå röd! Ont så in i norden gör det!!! Säkert bruten. Klantigt värre.