Sista april

Börjar känna mig piggare. Eller piggare var väl att ta i men friskare iaf. Har spenderat två dagar i soffan och bara kurerat mig. Den lilla feber jag kände är som bortblåst och snuvan har jag dämpat med rinexin tabletter jag hittade i medicinskåpet. Näsblod var det ingenting igår. Dock har jag börjat hosta lite men än är det ingen fara. Jag tror jag fixar operation. Skulle nog inte palla att ställa in och flytta fram. Så länge som jag väntat. Denna vecka blev inte på långa vägar som jag hade planerat men men. Det blir sällan som man tänkt sig. Jag har fått tänka om.

Sista april. Igen. Tur vi ser en brasa från farstutrappen!

Sjuk

Inte optimalt att ladda med en förkylning precis före operation! Men så illa är det och nu hoppas jag bara på att jag hinner bli frisk. Andra gången på 3 år som jag är förkyld. Hänger i soffan dessa dagar men jag tog mig ut till klubben igår och kollade på första ute tävlingen. Gick sisådär för de mina. För Daniel var det rivstart med tävling första gången på vatten och det märktes att det var lite ringrostigt. Men kul iaf! Det var meningen att det skulle vara tävling i Svärdsjö men det var för lite vatten så den flyttades till hemmabanan vilket passade mig bättre för då kunde jag åka hem mellan åken och lägga mig på soffan för att vila ryggen. Hade systemkameran med och fotade men min dator har pajat så kan inte leverera några fin bilder. Måste fixa den. Uppdatera INTE Windows 8 till Windows 8.1 säger jag bara. Inget bättre alls, blev bara strul och problem. Jag är inte ensam om det. Läst löpmeter om problem.

Blir en lång sjuk dag. Vaken sedan 04:27.

Mitt i veckan

Tidig morgon i dag. Vaken sedan före sju, helt omöjligt att somna om. Tankarna började mala, ont i ryggen, ont i huvudet, ja bara allmänt DRYGT att ligga kvar. Så det resulterade i mysmorgon med lille man som idag spenderar några timmar på aqua nova med fritids och sen far på några dagars semester till Läppe! Vi var  där i somras på campingen och det visade sig att hans bästa kompis har en stuga där och sin farfar! Så han följer med dom dit i dag och kommer hem på lördag lagom till träning och tävling på söndag. Ovant att ha honom borta men han kan behöva se lite annat och jag känner mig helt trygg med den familjen.

Körde sjukgymnastik passet igår. Känner träningsvärk både vid ländryggen och magen! Det var första riktigt ordentliga passet efter att jag slutat med morfin. Kändes ordentligt bra i kroppen.
I morgon vankas några timmar på lasarettet, förinskrivning kallas det. Dotter följer med som stöd och sällskap i 4 timmar. Sedan står det inte på förens det är dags för operationsbordet :)

Påskafton

Dag 9 utan morfin.
Utsättningssymptom och abstinensbesvär gör sig fortfarande påminda om än mindre och mindre. Störst problem är magen tröttheten och törsten. Värken nattetid ger mig signaler om att smärtan är lika intensiv som innan men på något vis klarar jag det ändå. Det är konstigt det där. Att jag fixar det utan piller nu, det som gjorde så ont med piller t.o.m. Kroppen lever sitt eget smärtfyllda plågsamma liv.

Påsk. Har tankat energi några dagar och idag valde vi att grilla ist för att slå till på den vanliga hederliga påskmaten. Den tar vi i morgon. Idag var det 17 grader varmt och gudomligt skönt att vara ute. Fixa fram grillen, bordet och alla stolarna, så skönt att bara sitta ute i solen. Runt 18 flyttade vi in i soffan, nöjda och glada!

Lilleman hade i smyg fixat skattjakt till oss med påskägg till alla. I mitt ägg var det mörk choklad och nötter. Så himla omtänksam ♥

Långfredag!

Har försökt landa i tanken på att det väldigt snart blir en operation. Lyckas si så där. Ena stunden känns det bra, andra oroligt för att sen ändras till olustigt. Tankarna maler sönder mig. Det är svårt att stänga av och tänka på annat än träning sjukdom smärta rygg ont eller operation. Jag kan inte hantera när det väller över mig stup i kvarten. Tankarna blir för många och för tunga. Men jag kanske måste försöka acceptera att det är så ett tag nu, även fast jag inte vill. I vissa lägen och situationer måste man visa acceptans och förståelse trots motstånd. Jag kan inte välja att kriga mot mig själv längre men jag kan inte heller välja att acceptera det som smärtar. Det river och sliter. Om och om igen känns det som om jag går sönder bit för bit. Hur kan man inte kriga mot det?

Återhämtning. Efter över ett år av smärta och med en stel operation som pricken över i. Det är en slitsam period och tung tid och jag funderar över hur jag fysiskt ska återhämta mig. Psykiskt är det bara att jobba på men min kropp är ju slut på så många sätt. Hur återhämtar man en slutkörd kropp som alltid alltid har ont? Sömn, ja visst men sedan i somras kan jag räkna på en hand alla nätter som jag sovit hela natten. Är sömn enda sättet? Det är en diskussion jag måste ta med min ortoped.

En dag ska jag förklara ordentligt min diagnos. Jag tror inte att jag skrivit riktigt vad det är och hur det blir i framtiden. Kallduschen vi fick den 20:e mars med diagnosen har jag ännu inte klarat av att acceptera. Jag kan inte se långt fram.

Långfredags tankar. Inte så muntra. Vi är trötta idag och hänger lite med huvudet men det går över. Snart lyfter vi blicken!

5:e maj

Nu står det klart att jag läggs in den 4:e maj kl 18:00 och ligger på operationsbordet den 5:e. Blev precis nervös på riktigt allvar. Känns oerhört tufft att göra detta men det känns som om jag inte har så många alternativ kvar. Eller inget alternativ alls för att vara exakt. Jag vet att jag har en helvetetes resa framför mig men det finns ingen återvändo. Vill jag ha några ok år med min underbara familj måste detta göras. Till hösten borde jag vara skapligt bra i ryggen, kanske inte helt 100 men snudd på.

Min envishet tar mig många kliv framåt när de flesta stegar bakåt. Jag vet att jag vinner styrka i att bara vara medveten om att jag bär med mig denna självbehärskning och envishet. Ibland kan det hända att den snubblar på gränsen till enveten och jag känner mig dumdristig men oftast är det rätt det jag har gjort. Mitt kämpande har varit rätt. Den här gången vill jag i slutändan kunna höja näven i luften och deklarera min glädje. Vill höja näven i luften och konstatera att ingenting biter på mig. Jag vill kunna säga att jag klarar det. Jag ska kunna sätta pricken över i med att förklara att min smärta är övervunnen.

Dag 5 utan morfin. Välkommen. Mer motiverad än någonsin.

84 tim

84 timmar utan morfin och idag börjar jag vakna runt 3 pga sjukt smärtsam värk. 10:30 ska jag få elakupunktur så jag har inte tagit någon medicin. Jag plågar mig ett tag till. Känns som om jag är på väg tillbaka till ruta ett. Utsättnings symptomen har klingat av en aning. Dag 4 idag.

Räddningen!

Att jag inte tänkt tidigare på imodium, lätt att vara efterklok kanske. Efter x antal badrumsbesök så läste jag på och åkte till apoteket. Tung dag i dag rent fysiskt. Jag fortsätter trotsa all smärta och alla abstinensbesvär. 45 tim utan helvetes drog. 45 tim plåga. Just nu känns det som om jag överleva denna resa. Jag vet att jag kommer att få göra den igen om några veckor. Men nu har jag med mig att jag kan. Jag har gjort det en gång redan. Det måste jag bära med mig i tanken. Min smärta i ryggen har inte gett sig, den är kvar precis som alltid. Men den överskuggas av abstinensbesvären. Vet inte om jag gjort rätt eller fel. Kan inte säga men jag tänker att ju mindre morfin desto bättre. Bara att härda ut.....

Lyckades hitta blåbärssoppa som var ok ur lchf synpunkt. Den blev det idag. Blir kanske avslagen Pepsi Max ikväll. Känner inget sug på mat, att äta överhuvudtaget. Undrar om jag tappar mina kilon jag gått upp nu?!? Som mest varit uppe i 75,2 kg kan jag ärligt säga. Har försökt hålla LCHF det jag kännt att jag orkat men ibland ramlar även den starkaste. Har under dessa månader hett kroppen vad den ha velat ha. Men den senaste tiden har jag försökt hålla mig ordentligt. Jag kommer att lägga till frukt veckan innan operation och kanske lite långsamma kolhydrater för att anpassa till en vecka på sjukan. Vi får se. Just nu känns det som om jag gått ner flera kg bara på två dagar. Har inte kollat, kanske ska. Inte min största fokus nu.

24

Säsong 9 är på g och jag har väntat nåt år så det ska bli så himla kul!!! Den sjukt bästa serien som finns ever. Jack Bauer är den manligaste mannen som finns :)

24 timmar utan morfin. Ni ska inte tro att ryggvärken som är kvar är värst. Jag har smugit ut mg för mg trots min plågsamma smärtsamma värk. Visst elakupunktur och trampa vatten ger mig smärtlindring men den var inte bort allt. All rörelse gör ont. Jag gör detta med att sluta med morfin för att visa att jag kan. Det går. Allt går! Den största motståndaren är tanken på att jag kommer att få ta mkt morfin efter operation. Men jag måste prova. Dock har jag bestämt att ta om jag verkligen behöver. Alltså verkligen behöver. Men som sagt abstinensen är grym trots att jag trappat ner och ut för nu.

Klarar jag mig över helgen har jag visat för mig själv att jag kan, att det går.
Envis eller dum, svårt att säga.....

Abstinens

Det här med abstinens. Ja, jag inser att jag lider av det nu. Har förstått och känt på att jag är beroende av morfin, precis som ryggläkaren sa! Hans råd var att dra ner och prova vara utan. Kan ju säga som så att jag inte kommit så långt som att vara helt utan. Ligger nu på lägsta dosen både morgon och kväll. Bara det är jobbigt nog. För det första är ju rygg smärtan kvar, dock får jag lite hjälp på traven med nålarna men smärtfri är jag långt i från. Så vet jag att min kropp själv kan framkalla mer smärta bara för att få i sig morfin. Detta med att dra ner gör jag med min envishet som största vapendragare. Jag slåss som vanligt mot min egen kropp men med hjälp av mig själv denna gång. Har ett stort motstånd och det största är tanken på att jag efter operation kommer att gå upp i dosering. Var finns meningen att dra ner nu liksom??! Dom tankarna slåss jag mot men jag måste försöka. Det finns inget annat. Sen är det ju det här med abstinens symptom. På pricken som en gammal opiat knarkare! Dålig i magen, rastlös, gäspningar, tårar i ögonen, det kliar över hela armarna. Ingen höjdare men jag bara måste köra det här nu. Det värsta är nog en mage i olag. Faktiskt. Känner jag nu iaf. Men jag går ju som sagt på lägsta dosen så på dagarna känner jag inte dessa symptom. Jag äter ju depå tabletter så efter ca 12 timmar kommer det smygandes. Jag härdar ut lite och försöker vänta ut en stund innan jag tar 5 mg. Då försvinner symptomen. Jag tror jag till slut kan härda ut hela vägen men det kommer att ta tid.

3 av 3

Ja jag prickade ju in alla 3 inför operation. Ortopeden hade 3 kriterier och jag skulle minst pricka in 1. Jag fick fullträff vilket han såg som positivt. Positivt i den bemärkelsen att det ökade på procenten att operation skulle lyckas sätta ner smärtan. När han sa att han såg det positiv tyckte jag han var konstig eftersom i min hjärna vid första tanken var det bara dåligt att jag hade allt fel. Men så när han förklarade så höll jag ju naturligtvis med. Det första var att han kunde framkalla smärtan. Jag la mig på mage (vilket tog en stund!) Och så skulle han framkalla smärta på exakt det ställe man såg på magnetkamera bilden, alltså vid L5-S1, där jag har problem. Första gången han tryckte till spände jag emot hela kroppen för jag visste att det skulle göra ont. Nä du sa han, nu spänner du emot, slappna av hela kroppen. Så jag var tvungen att göra det. Och han tog i. Och jag skrek. Och jag grät. Aldrig har jag haft så som just då. Min man var på väg upp och skulle slå han på ren instinkt. Aldrig önskar jag någon denna smärta. Så där prickade jag in första. Det andra var att det gör mot när jag nyser och/eller hostar vilket det gör. När jag nyser är det som om hela ryggen ska gå av, mitt i tu. Det gör sjukt ont!!!! Precis som när jag låg på britsen och han tryckte till. Återigen hemsk smärta jag inte önskar någon. Inte ens min värsta fiende. Sista var enkel. Nikotinfri. Och det är jag ju sedan många många år. Det ökade chansen att läka ordentligt. Kan tänka mig att det är extra bra för mig då jag ska läka ihop med mitt eget ben.

Så. Det var alla tre positiva sakerna.  Jag ber till Gud att mkt av smärtan "runt omkring" följer med på köpet.

Träning är a och o. Jag vet att jag har en bra grundkondition och kommer säkert en bit på den. Men man får ju tänka på att operationen är som ett maraton. Så i v 19 ska jag vara i "toppform" :) Så bra man nu kan vara med morfin i kroppen!

Finska pinnar!

I mitt förra liv, där jag åt socker, var min favorit kaka finska pinnar. Kunde sätta i mig ett helt paket utan att blinka. Men har ju inte ätit dom på över tre år. Förens igår. Då bakade jag LCHF finska pinnar. Hittade ett recept på bakasockerfritt.se Så gott! Godare än "vanliga". Barnen fick smaka och tyckte oxå att dom var super goda. 12 av 10 p :) De blev spröda och sjukt goda!

Idag har jag trampat 10 vändor på Lugnet och det gick bra. Jag vet att det är smärtlindring med att göra detta så jag tog minsta dosen på morfin i morse. Får se hur länge det håller idag. Nu är det vila som gäller. I alla fall idag. Ska testa i morgon och köra sjukgymnastik vid dala rehab. Det var länge sen och jag behöver den träningen inför operation.

Annars har det varit en ok helg.

Assistent!

Vill ha!! Fick "söndags reklam" redan idag och blev lite kär i Electrolux assistenten. Dock kostade den 3490 kr och det kändes lite för mkt i min plånbok kan jag säga! Finns viktigare saker att lägga pengarna på. Men jag kollade net on net och där var den billigare: 2490 kr!! Tusen spänn billigare, jo tack, kanske kan spara ihop till den....

Annars intet nytt. Timmarna på dygnet tuggar framåt.

Tristess

22:12 är klockan och jag var egentligen på väg för att sova men kände ett behov av att skriva av mig lite. Känner totalt uttråkad. Fullständig tristess! Det var ett tag sen jag "dippade" för att jag kände livet var tråkigt. Idag trillade jag dit. Eller, nu på kvällen. Tidigt på förmiddagen lyckades jag med konststycket att paja ryggen ordentligt. De andra i familjen skulle till soptippen och jag kände för att plocka lite ur tvättstugan som kunde slängas. Sagt och gjort. Tyvärr, ångrar det bittert kan jag säga. Jag bar ingenting men plockade fram och tillbaka med saker och lyckades väl böja ryggen för många gånger. Så tråkigt! Kan säga att det var inte direkt länge jag var och grejade i tvättstugan. Men så är det nu och jag har ännu inte lärt mig hur jag ska hålla styr på vad jag får/kan/vill. Min innersta önskan är att det ska bli bra efter operationen. Apropå den så har jag fått papper från lasarettet. Den 25:de april (v 17) ska jag på en 4 tim förinskrivning. Dom kommer kolla EKG, ta blodprov, jag får träffa narkosläkaren mm. Själva operationen beräknas till v 19-20. Det var ett tjockt kuvert som min man kom in med när han hämtade posten igår! Det var medicinlistor som ska fyllas i. Allmänna frågor och info. En broschyr om själva operationen, riktigt otrevliga bilder!!!!, och fakta om centralop. Mer förberedd än så här blir jag inte. Min väska är ju dessutom komplett nu.

 

Hur var det nu?? Tristessen! Ja den är fullkomlig och sänker mitt humör ytterligare. Kanske inte är så konstigt att det blir lite tråkigt innanför dessa väggar ibland. Det kommer väl på köpet. Kanske har tur att jag inte upplevt det så mkt när jag varit hemma. Jag kanske ska vara nöjd med det. Man kan ju inte räkna med att vara tillfreds dygnets alla timmar eller veckans alla dagar?! Vilda funderingar när jag egentligen borde sova.

 

Hade besök av bästa Emma idag. Hon kom förbi efter jobbet och det var himla skojigt att prata och skratta lite! Sonen blev mäkta imponerad och glad när han fick göra att det vankas 4 kultingar till Ryggen i slutet av april. Den stackarn vill ju träffa grisar och klappa dom. Är väl bland dom få djur han inte är allergisk mot. Vi försökte klappa grisar vid Kolmården i somras men dom var så små och rädda. Sprang bara ifrån alla barnen.  Blir bara bäst att åka till Emma 

Så ligger landet denna torsdag och jag känner bara blä att det är fredag imorgon. Igen. Men men en timme i taget.

 

 

Långa dagar

Det går fort nu. På torsdag är 2 v avklarade av 8. Lång och påfrestande väntan när man är hemma med smärta. Tunga dagar som kryper fram i takt med värken. Känner mig oerhört tjatig när jag i varje inlägg skriver om smärtan. Men det är min vardag som det är nu. Mina dagar består av: akupunktur, trampa vatten (vilket hjälper mer än ok och dessutom är det skönt att "träna"), hålla nere smärtan, sova, vila, ständigt planerande varje dag (för att orka småsaker), medicinering mm. Jag måste varje dag se till att jag har vilopauser för att orka, se till att jag inte har för mkt att göra varje dag. Det blir liksom: idag tvätta en maskin för att imorgon ska jag upp till Lugnet. Jag vet att jag inte orkar båda. Min förmåga att ha tusen järn i elden och myror i brallan är inte genialt för denna diagnos kan jag säga. Jag får tvinga mig att sitta still ibland. Dock kan jag tänka mig att det är en fördel att vara hyper efter operationen när det är dags att "bli frisk". Då går jag garanterat all in.
Börjar långsamt lära mig att det handlar om vila och planering. Julsakerna t.e.x fick jag fram lagom tills det var dags att plocka ner igen. Men någongång ramlar väl 5-kronan hela vägen ner om min fysiska begränsning. Någongång. Det är dessutom lite lätt uppförsbacke när man är psykiskt utmattad. Konstant fysisk smärta kan få vem som helst att vackla. Även den starkaste blir svag. Trots detta har jag en stor tro på framtiden och ser fram emot min operation. Den bara måste ge resultat. Nästa vecka ska jag ringa och kolla läget på väntelistan. Skulle varit toppen att ha ett datum som man kan rikta in sig på före påskhelgen. Väskan är redan packad och jag är förberedd.

Det står inte på förens det är skärtorsdag🐤