Granola

Fick ett ryck i går kväll och drog till maxi och handla det som behövdes för att göra lchf musli. Valnötter, hasselnötter, pumpafrön, linfrön, mandel, frystorkade blåbär och paranötter. Jag valde att smaksätta med choklad och vanilj. Hade faktiskt i några chokladbitar oxå. 70 % med nötter i. Det doftade ljuvligt i hela huset hela kvällen! Dock tyckte jag att det doftade godare än vad det smakade. Gott såklart men inte så där sjukt grymt gott som mandeltårtan! Smakade bra med rysk yoghurt till. Men men det var första gången så jag får testa annorlunda nästa gång.

Stiltje

I bland blir det lite tomt. Stiltje. Det är ingen fart alls i kontoret eller i kroppen. Har inte varit det på några dagar. Jag har kört sjukgymnastik en vända och någon kort liten promenad, thats it. Idag har jag sovit mer än varit vaken skulle jag tro. Det kommer såna här dagar med jämna mellanrum. Är enkelt att ta emot dessa nu för tiden. Jag kämpar inte emot längre, som förut. Jag vet att det går över och i morgon är en annan dag....

Uppe med tuppen

Mitt trötta huvud träffade kudden vid 21 igår. Var inte meningen riktigt. Flydde från hög decibel i vardagsrummet till sovrummet. Där var det varmt och mysigt. Så jag sov sov och sov lite till. Vaknade vid 7.30 av smärta och kunde ha sovit längre men valde att gå upp. Det var på tiden, tillbringade många timmar sovandes och det kändes i ryggen. Men nu har jag ätit frukost och tagit en kylig men skön promenad. Det går långsamt med stegen men jag bara måste ut. Hur ont det än gör.

Idag är det lugna gatan.

Ostbågar

Jag är en LCHF:are. På allvar. På riktigt allvar. Jag älskar maten och allt som hör till. Jag är vältränad, disciplinerad och karaktärsfull. Egentligen ska jag tillägga, för det enda viktig för mig dessa dagar är detta:

Kan för allt i värden inte begripa varför. MEN jag har lärt mig att man inte alltid måste förstå. Med all erfarenhet jag har packat med mig, har jag förstått att jag i vissa lägen bara ska ge kroppen vad den vill ha. Just nu är det en skål med ostbågar någon gång ibland. Sjukt för det finns inget som helst nyttigt i dessa. Frukt kan jag förstå att jag får ett sug på men ostbågar?!
Shit happens, jag är svag dessa dagar pga en obeskrivlig smärta. Jag kämpar med att överleva varje timme. Har ett hårt motstånd och låter jag för ett ögonblick tankarna vandra iväg kommer dom ta över. 

Idag valde jag att ta promenader och trotsa det onda. Två korta långsamma promenader. Hela min kropp skriker efter konditionsträning, efter rörelse och aktivitet. Jag vill svettas och ta ut mig, kämpa efter andan och ge det där lilla extra.

Så mycket som jag vill göra. Jag vill leva igen!

Tid för besök!

I dag ringde jag för att kolla läget, om dom mot förmodan kanske skulle kunna leverera en tid. Förklarade att jag haft en grym helg med smärta. Att jag de senaste dagarna haft hemskt ont. Mkt värre än vanligt. Hon i andra änden verkade läsa igenom hela min journal där på skärmen för det var tyst länge ibland, trodde nästan att samtalet hade brutits, men så kommer det ett litet ja emellanåt som en förklaring på att hon läste och samtidigt bekräftade sin närvaro. Som om hon visste vad jag tänkt. Det slutade iaf med att jag fick en tid bokad den 12 feb. Helt obegripligt egentligen, för jag hade inte väntat mig det. Mycket glädjande iaf så nu får jag kämpa mig igenom dessa långa dagar och nätter. Överleva ett tag till... Kämpa! Just nu är kämparandan på minus. Kan man gå back på kämparkontot? Har inte ens varit ute på promenad. Men det har ju sin förklaring, efter bara några minuter bränner det som eld bak i ryggen. Det hugger som knivar när jag rör mig, då jag ska ta på mig skorna. Så jag väljer att vila dessa dagar. Brukar alltid tänka tvärtom men inte nu. Nu tar jag en extra tablett och vilar tills det värsta släpper.

Min lille man kom hem med matsedel för skolmaten. Snappade upp en speciell maträtt tisdag v 8. Superkul!

Rekomendation: Redemption

Känner mig lite tagen av filmen vi såg i kväll. Redemption. Annorlunda gripande och sjukt bra! Vi slafsade i oss en del fruktsallad med yoghurt till filmen. Kände att min kropp skrek efter piggelin vitaminer... Jag vet att det triggar igång mig men ibland kan jag inte motstå. Är som bekant lite svag dessa dagar och har det tungt. Det krävs mycket av mig för att orka stå emot mina egna slaviska socker begär. All min energi går åt till min onda rygg. Jag vet hur stark jag är när jag är "frisk" och stabil, så egentligen borde jag inte ens lägga energi på att fundera över lchf eller kolhydrater mm för jag vet att jag kommer igen.
Får bli mer skrivet i morgon, känner faktiskt att jag skulle kunna sova några timmar nu. Borde passa på. Jag vet ju hur det brukar vara varje natt. Gråter av smärta framåt tidiga morgontimmarna. Så bäst att passa på.

Ny vecka!

Avbokat sjukgymnastiken idag och ringt läkare. Så börjar min vecka. Hela helgen har jag haft mkt ont och i natt trodde jag att jag skulle gå åt. Det var ett enkelt beslut att stanna hemma och ringa läkare. Andra gången sedan 8 augusti som jag lämnade återbud till sjukgymnastiken. Då kanske ni får en bättre bild av min envishet, kämparanda och smärttröskel.

Dagarna som gått...

Inga höjdare precis, det enda glädjande var från i fredags då jag ringde ortopeden och fick bekräftat att jag inte skulle behöva vänta 4 mån. Hon rekommenderade även att jag skulle ringa lite då och då utifall jag skulle ha tur att det just precis blivit ett återbud. Chansen är inte så stor till detta då jag allvarligt tror att man släpar sig till ett besök på ortopeden hur hårt motstånd man än har. Det är en lång väntetid som tar på krafterna.
Olika bud när man ringer dit, dock gillade jag detta svar mkt bättre!

Lördag och Söndag har varit långa tuffa dagar med mkt smärta. Ska ringa och diskutera smärtlindring med min läkare på VC imorgon. Detta går inte längre. Jag har så ont. Tyvärr är jag inne på dom starkaste av dom starkaste men kanske man kan få till någon blandning. Värken måste bort. Det som är värst är facettlederna. De lederna som krånglar när jag ska böja ryggen. Åtminstone tror jag att det är det. Annars gissar jag hejvilt på inflammationen!

Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta, om min smärta, kapitel efter kapitel men jag avstår. Behöver egentligen inte ens skriva att jag har ont då det är en del av vardagen nu. Kan ju hellre skriva den dagen jag inte har ont! Men en dag kanske jag skriver en bok om detta helvete. Hur familjen drabbas när en får ont. Hur hela livet och vardagen vänds upp och ner pga av smärta och pga landstingets regler. Hur man lever vidare med ryggont. En vacker dag kanske jag skriver ner alla känslor och beskriver denna smärta jag inte ens önskar min värsta fiende. Förhoppningsvis får jag då även skriva om vägen tillbaka och hur livet blev bra igen.

Bilder i massor; allt från frukost till vackra vyer!

 

 

 

God morgon!

Idag blir det en bra dag! Den känslan vaknade jag med i morse och det är en något förvirrad känsla då jag var allt annat än pigg/glad/bra när jag somnade. Men det bevisar för mig att man kan sova bort bekymren. Funderade mkt igår och jag blev inte klokare tyvärr. Bara mer förvirrad.

För andra gången i mitt liv har jag KÖPT ett spel till datorn. Simcity. Som jag fick krångla för att installera igår eftermiddag/kväll. Lästa på Internet, uppdatera grafikkort mm. Tror att problemet var att jag kör med Windows 8. Men jag fixade det. Kl 22:30 var det klart att börja spela. Vilket förvirrande spel! Men hur kul som helst att bygga en stad och hålla dom vid liv med ALLT vad det innebär! Så det ska bli kul att fortsätta spela. Det var värt besväret iaf!

Idag blir det de två sista Fjällbacka filmerna. Med bästa Malin. Först till sjukgymnasten och svettas!

Gårdagen

Gårdagen var tung, fysiskt trött. Tillbringade större delen av timmarna på dygnet i soffan. Var i väg på morgonen och gjorde mina övningar hos sjukgymnasten, vilket gick bra. Vid lunch var jag bara tvungen att ta en promenad för solen kikade fram och termometern visade -8 så det var perfekt. Släpade mig runt med mina stavar och spikskor, det knarrade fantastiskt under skorna. 2,81 långsamma km blev det. Vintern visade sin bästa sida! Nattlinnet åkte på redan kl 18 och var sov trött när barnen myste i soffan. Hoppas på att ha lite mer energi i dag.

Vaknade nog aldrig riktigt till igår. Men fokusen var iaf på mat och periodisk fasta. Jag klarade 16 timmar! Upplägget kändes ok, visste precis vad jag skulle äta. Det bästa med PF är ju att man sover bort en hel del timmar. Jag åt det sista kl 19 och kunde äta igen kl 11 dagen efter. Precis lagom :-) Sen hur det fungerar med min medicin och mitt sinnestillstånd tål att diskuteras. Tvivlar på att jag kan fixa det idag för jag är hungrig nu och har 3,5 timmar kvar. Behöver inte köra fasta varje dag, men det gjorde jag när jag var som piggast. Har funderat på 5:2 men vill inte ramla tillbaka till att räkna maten jag äter, så jag lurar på att fortsätta med 16:8. MEN jag ska kanske prova innan jag säger helt nej. Men behöver massor av energi, inspiration och recept innan jag kör på 5:2.

Fastabryt med en omelett med brieost



Mellis Te  och rostade mandlar med smak av lakrits och havssalt


 

LCHF pasta med carbonara, supergott och mättande.



Kvällsmackor kl 20. Fick inte i mig alla. Men NU 12 tim senare är jag HUNGRIG :-)

Cocktail

Svårt att hålla isär tankarna idag. De blandas hejvilt och jag kan inte greppa en enda. Ett virrvarr av tankar på träning smärta jobb kärlek barn framtid familj mat landstinget styrka inte orka. Alla tankarna gör mig lika förvirrad med känslorna. De går hand i hand. Frustration uppgivenhet besvikelse blandas med nyfikenhet vakenhet och lust. Det starkaste jag har med mig är att allt måste bli bra. På så många fronter bara måste det bli bra.

Jag orkar inte krysta fram bokstäver och ord som blir till meningar. Ändå tycker jag inte att jag mår dåligt, jag bara orkar inte sortera och reda ut. Kanske det som visar på att man inte är helt frisk. Hade jag varit pigg och kry hade jag klarat av att bena ut och spaltat upp. Nu bara blandas allt som en cocktail.
Nya tag i morgon.

Kör min första PF nu sen månader tillbaka. Fick inspiration av en bok jag fick på posten idag. Åse Falkman. Men jag kör 8/16. Så klockan 11:00 får jag äta i morgon. Dumt? Tja om detta påhitt är dumt när man äter morfin och kör sjukgymnastik återstår att se.

Vinterdag

Äntligen har det blivit lite vinter, känns toppen! Tänk vad lite snö och kyla kan göra för humöret :-) Underbart vackert överallt ute. Ska fota lite ikväll eller i morgon så jag kan bevisa att det minsann varit vackert vitt även denna vinter om det än må så vara nån vecka... När en annan var liten kom den första snön i oktober och töade bort i april. Man sprang ut när dom första snöflingorna dalade som diamanter från himlen. Vi dansade oss yra och vara bara så lyckliga i första snön. Fantastiskt fint minne. Har alltid älskat vintern, snön och kylan. Hur det bet i kinderna när man var ute och hur det stack i fingrarna när man varit ute för länge. Det är något speciellt med det gnistrande vita täcket som lägger sig över det mörka. Som  för att skydda. Kan känna total eufori när jag är bland skinande vyer av snö, det knarrar under skorna och det känns som om man är i sin egen lilla värld. Är nog därför jag inte tvekar att ta på mig löparskorna en kall vinterdag. Jag är ingen skidåkare. Varken längd eller slalom. Inte ens skridskor. Ändå älskar jag kylan och vintern....

Drog värken till sin spets idag. Tog minsta möjliga styrka på morfinet i morse. Pysslade lite och var helt oplanerat och cyklade 2 mil, lugnt visserligen, men ändå 2 mil. Kan säga att det var dumt att inte ta full dos. Urdumt för jag har haft otroligt ont under em, värre än vanligt. Ganska övertygad om att det inte var pga cyklingen. Lika urdumt var det att ta kvällsmedicin kl 22:00 igår. Kunde inte sova. Totalt klarvaken. Minns inte när jag somnade men började vakna av smärta framåt morgontimmarna. Hur som, ska hålla mig till vanlig medicin på mina invanda tider.

Formfranska

Igår bakade jag formfranska Ala LCHF! Har varit sugen på rostbröd länge men inte kommit mig för att baka. I går gjorde jag det och det var lätt som en plätt! OCH supergott, snudd på det bästa... (bröd med hasselnötsmjöl är svåra att slå!)

 

 

 

Igår kväll blev det rostmacka och tee istället för choklad vilket betydde en hel dag utan extra kolhydrater i form av frukt eller choklad. Börjar sansa mig! Tror att frukt triggar mig faktiskt, vilket är tråkigt för jag har saknat att äta det. Men nöden har ingen lag så jag skippar det igen.

Är svårare än vanligt att stå emot det där otäcka sockret denna gång. Ångrade att jag släppte på spärren men är man inte frisk till 100 % är allt mycket mycket jobbigare och mer påfrestande. Jag får hela tiden kämpa det där lilla extra, speciellt när jag cyklar och är hos sjukgymnasten. Konditionen är ju tappad och morfinet gör sitt för att motarbeta... MEN jag är ju som jag är och kämpar på :-) 

Update

Vaknar till Paolo Roberto som lagar mat på TV 4. Tja, sämre kunde man vaknat... :-)
Sovit bra ända fram till tidiga morgonen, började vakna av smärta runt 4. Så himla ont. Kanske måste ta min kvälls medicin senare så den håller hela natten. Så hemskt att vakna när man bökar runt i sängen. Har insett nu att det är därför jag är så trött när klockan ringer.

Tankade en massa energi på jobbet igår. På avdelningen, hos chefer, gruppledare och sjuksköterskor. Alla säger samma sak, SJUKT att man ska behöva vänta så länge som 4 månader. Hänsyn måste visas till min ålder, jag är inte ens 40 än. Borde vara första prio på mig tycker jag. Men jag kan fortfarande gå. Så jag får vackert vänta.
Hur som helst, det var skönt att vara på jobbet. Länge sedan nu. Blev riktigt sugen på att försöka jobba några timmar varje dag. Tvivlar att jag kan sitta vid datorn 4 timmar men 2 kanske går. Jag är helt sjukskriven nu till 3 februari men sen kanske. Tyvärr är jag inte ett dugg bättre, snarare sämre men jag har en känsla av att jag aldrig kommer bli bättre. Så känns det ibland. Om jag inte får OK på operation. Viss smärta kan jag acceptera. Smärta som jag vet aldrig kan försvinna helt får jag lära mig att leva med. Men jag vägrar lägga mig ner och dö. Vägrar ge upp.

Ska iväg till sjukgymnast om ca en timme och cykla. Igår var jag där och gjorde mitt. Blev två nya övningar och det gick bra.

Styrka

Lånar denna bild från Nadja Casadei, på pricken min känsla.

 

 

Idag är det en tung dag. Både fysiskt och psykiskt. Ska ta mig till apoteket och försöka rädda min mage från sår. Kanske jag hittar orden till kvällen.

Landstinget Dalarna i ett nötskal!

Känner en grym uppgivenhet och frustration. Hets och tröst äter Toffifee. (ja, jag får ont i magen) Vet att det inte är OK lchf mässigt...Men idag har jag tappat alla spärrar och jävlaranamma jag har. Pratade med ortopeden i morse för att jag ville stämma av. Det visade sig att det blev allt annat än goda nyheter. En väntetid på ca 4 månader. Och då ska jag få träffa en sjukgymnast som är expert på ländryggen. Är han inkörsporten eller? Trodde jag skulle få träffa en läkare. MEN ryggteamet ska jag till iaf. Om hundra år känns det som. 4 månader är en evighet för någon som har en smärta som jag. Nu känns det som om någon vill mig illa. Som om någon sitter och skrattar högt och så där elakt.
Jag är tveksam till att jag orkar fortsätta hålla humöret uppe. Att jag ens vill träna mer. Kan ju bara ta ett piller så försvinner det onda. Enkelt. Tydligen så det fungerar med landstinget idag. Jag tappade all den lilla energin jag hade i dag på fm. Idag tog vägen slut. Hur ska jag kunna vänta ännu längre? Har redan väntat alldeles för länge. I Juni började jag ringa landstinget Dalarna, till min vårdcentral för att få hjälp med min onda rygg. Jag har kört sjukgymnastik med världens bästa sedan 8 augusti. Det är 7 januari nu och tiden mellan där har jag ätit morfin, gjort alla röntgen undersökningar man kan göra och uteslutit både det ena och det andra. Jag har fått konstaterat mina tre fel och min husläkare har konsulterat med ryggteamets läkare för att få ordning och hjälp med min smärta och värk. Jag har fått tjata till mig en läkartid. Jag har varit till akuten två ggr för att be om hjälp. Men än i dag sitter jag och väntar på att få bukt med mitt onda. Jag får ju bara smärtstillande och det tar ju inte bort de problem jag har. Nej, vet hut Landstinget, helikopter kan ni köpa men ge en vanlig Svensson en problemfri vardag det går inte.

T har varit enormt duktig de senaste dagarna, tränat 2 pass de senaste 4 dagarna tror jag och 1 idag. Känns som om det är rätt sport :-) MEN nu på kvällen var hon kokhet, 40 graders feber och frossa. Fin skolstart.

Hade tänkt skriva om drömmar hopp och kärlek då vi äntligen fått tummen ur och bestämt att vi ska åka till Kroatien! Måste bara bli frisk, spara ihop pengar och planera lite. Misstänker att det blir 2015. Men det kändes inte så himla roligt längre att skriva om det. Jag har bara negativ utstrålning idag. Men så är läget och så ligger landet. Roligare kan man ha det.

Sköna söndag ♥

Idag blev det lite cykla ute vid kanotklubben, fick "låna" min träningscykel jag skänkt! Den gick strålande. Tog med batterier så jag kunde se displayen, hade blivit informerad om att den inte fungerade :-) Blev samma längd på sträckan som hos sjukgymnast. Bara trampa, trampa. Ibland ökar jag så det blir tyngre motstånd, ibland trampar jag på lite så det blir fart men mest är det bara runt runt liksom. Jag känner ingen smärta när jag sitter där och trampar men när jag går av känner jag men det får det vara värt. Detta och korta lågsamma promenader är det enda jag klarar av.

Mix

Torsdag:

Sjukgymnastiken drog igång igen och det kändes hur bra som helst! Ont på kvällen men det är smällar jag får ta numer. Jag är så glad att det är ett nytt år, vardag igen och jobba jobba jobba-känsla i kroppen.

Fredag:

Idag har jag upplevt en hisnande berg och dalbana! Jag tror jag gått igenom alla känslobenämningar som finns, (tänker INTE skriva om alla känslor och förknippade händelser!)

• Tillfredställelse i morse då jag vaknade med en ok rygg.
• Frustration när jag fick promenera fruktansvärt långsamt runt udden eftersom höften smärtade. Gör fortfarande.
• Välbehag när jag cyklade hos min bästa sjukgymnast.
• Uppgivenhet på tidiga kvällen när den "vanliga" smärtan kommer.
• Glädje när jag fick underbara nyheter från en vän, blev riktigt varm i hjärtat!
• Kärlek när jag såg film på barnen från när dom var små. 
• Ilska, besvikelse, ledsamhet har jag också upplevt...

Lördag:

Mkt bättre och stabilare dag humörmässigt. Dukade upp till stor frukost då vi hade 2 nattgäster!  Snabbesök, promenad i regnet och ost och kex. Inte så många funderingar denna dag.

Idag, Söndag, vankas testcykling vid Falu Kanotklubb och städa undan lite julsaker. Nu måste tulpanerna och vår gardinerna fram!!


På tisdag ska jag ringa ortopeden själv har jag bestämt. Säga att jag fått OK på att träffa ryggläkare men vill veta vänte tid eller, i bästa fall, om jag fått en tid redan (som inte hunnit fram i posten). ´Min läkare från VC ska ringa mig också så jag ska göra mig förberedd med info och medicinfrågor. Måste ta upp problemet med min mage. Livrädd för magsår fast jag vet det går att fixa.

Slappdag

Årets slappaste dag hittills! :-) Det har varit trötta barn (men snälla!) och föräldrar. MEN jag har iaf trotsat min trötthet och tagit två promenader. Den första vid lunch var faktiskt på hela 4 km. Det längsta jag gått sedan värken eskalerat. Jag promenerade i långsam fart och jag valde för första gången att gå min korta vinter löpvända. Den jag tar när det är -10 grader och jag känner att jag vill ut och ta en vända.
Idag var det både skönt och smärtsamt att ta denna vända. Skönt att ens kunna gå den (även fast det gjorde ont och tog tid) och smärtsamt mest psykiskt för tankarna kom över att jag inte kunde springa den. Men jag är glad att jag försökte för hur ont jag än fick både fysiskt och psykiskt kände jag mig tillfredställd när jag väl kom hem. Jag klarade faktiskt av det! Promenad två blev mina vanliga två varv runt udden hemma på eftermiddagen efter att vi hade sett Iron Man.

Idag ville barnen spendera sina pengar dom fick i julklapp och de visste vad dom ville ha, T ville ha en surfplatta och D Skylander till PS3:an. Alla nöjda och glada! Vi bidrog lite också, T har varit så duktig på att spara till en ny paddel så lite belöning var på sin plats!

Imorgon drar vardagen igång för mig. Sjukgymnastik kl: 13:30, känns otroligt skönt att komma igång igen. Känna på allvaret :-) Ryggläkare sa ju att jag skulle fortsätta med det så det kommer rulla på under våren skulle jag tro! Har funderat på om jag ska köpa en träningscykel (eftersom det är det jag kan göra) men kom fram till att låta bli. Av två anledningar: jag har skänkt min som jag hade till Falu Kanotklubb, till deras gym (precis innan jag började få ont, använde den inte så ofta och så ville jag gynna dom) jag kan ju faktiskt åka dit och trampa lite. Andra anledningen var nog den största: jag kan ta mig utanför huset och cykla vid Dala rehab! Då är jag social, tränar och får se något annat än dessa väggar som jag börjar tröttna på... Så inget köp av träningscykel!

Återstår att se hur sömnen ser ut i natt. Man skulle ju kunna tro att jag borde få somna tidigt och sova många timmar men tar inte ut något alls i förväg längre. Jag har lärt mig den hårda vägen.

1 januari

2014

Äntligen nytt år att se fram emot. Jag siktar på att få utvecklas arbetsmässigt, resa med familjen och känna mera glädje i vardagen. Den största längtan är att bli frisk i ryggen. Att bli fri från smärtan kommer även att bli mitt största och mest påfrestande projekt som jag kommer behöva professionell hjälp med.
Jag drömmer om att nästa år kunna springa 5 km på 25 min eller strax under. MEN jag kanske ska vara nöjd om jag överhuvudtaget får/kan jogga till hösten.....

Har sovit mkt lite i natt, somnade så  gott vid 01:40 ca och vaknade med ett sånt där otrevligt ryck vid 04:28. Varit vaken sedan dess. Tröttnade ur vid 06:10 och gick upp. Tog medicin, värmde mjölk med lite grädde i och åt några LCHF vört smörgåsar med skinka. Och en mandarin! Sitter i soffan och myser och kollar på tv. How I met your mother. Inte världens bästa program men man behöver inte fundera så mycket, hänger med ändå! Annat var det härom kvällen, då såg vi Oblivion med Tom Cruise. Super bra film och satte hjärncellerna på prov!

Återstår att se hur jag orkar denna dag. 1 januari 2014.