Gott nytt!

Fantastiska morgon! Vaknar utan den värsta ryggsmärtan och känner direkt hur en gnutta liv kommer tillbaka! Gud hör bön-känsla i kroppen fast utan att jag har bett, men den känslan. Just på nyårsafton öppnar jag mina blå och känner tacksamhet över att jag iofs sovit oroligt men inte haft lika ont när jag rört mig. Jag är grymt medveten om att jag imorgon eller redan under dagen kan få så där onödigt äckligt ont. Men NU kan jag få känna lite bra känsla!

Det bästa av allt är att jag trappat ner morfin och igår kväll tog jag inte alls inte heller i morse låter bli så länge jag kan stå emot smärtan. På eget bevåg har jag oxå tagit. Naproxen som är inflammationshämmande som jag fick utskrivet på akuten. Kanske det hjälpte. Eftersom jag inbillade mig att det var mkt vätska. Man känner sin kropp bäst! Dock tror jag magen tagit stryk. Det svider och bränner hela vägen ner i magen. Men det gör inte ont, obehagligt däremot att de bränner. Men om man tänker hur mkt piller jag tagit, jag som inte brukar ta, så är det konstigt om det inte blir magsår.

Hur som helst, just nu lever jag i känslan av eufori en microsekund av att smärtan klingat av en kort stund. Nu kan jag andas och hinna tänka att 2014 bara kan bli bättre ❤

Solskenspromenad

Idag blev det en lunchpromenad, vilket var gudomligt skönt! Jag kände mig bra i ryggen (eller bra och bra, inte värre än vanligt om jag säger så) så jag tog mig en vända i solskenet. Skämdes för igår blev det ingen promenad alls.... Kunde inte låta bli att fota vackra sandlandet:

 

 

Hela jag skriker efter sol OCH röra på kroppen mera så det blev en lyckad kombination! Annars var jag vaken till 03:30 i natt. Kunde inte sova, gick bara inte. Helt vaken. Mysko, kan vara biverkningar från oxycontin. Tar mindre nu iaf. Tack och lov. Så jag gick upp vid 02, insåg att det inte var någon ide att ligga kvar. Läste Allt om Lchf som jag köpt. Sträckläste varenda sida, Inte en enda bokstav undgick mina ögon. Fick en fin hälsning på instagram när jag la upp en bild på tidningen från självaste cover girl... Det gjorde min dag kan jag säga! Varm i hjärtat blev jag ♥

Problemet med sömnlösa nätter är inget jag föredrar, inte min favorit. Så himla tråkigt och jobbigt. Man vrider och vänder på sig, hamnar i nån dvala emellanåt. Svettas och blir törstig. Vänder på täcket och kudden för att tänka; nu kan jag somna men näe.... Tankarna snurrar och man löser alla världens problem där och då. Till slut ger man upp. Går upp en stund och inser att man kommer få en trött och lång dagen efter. Av ren utmatning somnade jag vid halv fyra skulle jag tro och vakande 10:15. Alldeles för några timmar för att vara mig. Men men blir väl tidigt ikväll då.

Var till Citygross med alla andra i Falun och handlade nyårs mat för en stund sen och jag hittade det jag behövde, dock glömde jag en grej till efterätten. Vi handlade lite bomber och granater också. Blir en lugn dag med smällare raketer och kalkon. Hittade även Fläsksvålar med barbequesmak :-)

 



 

 



Lördag hela veckan!

Under hela julhelgen har jag haft klockan på ringning 07:30 men inte en enda gång har jag valt att gå upp. Har antingen stängt av den på natten eller på morgonen, vilket naturligtvis varit urdumt med tanke på att jag haft så ont både i rygg och höft. Är mycket mycket bättre att gå upp direkt på morgonen och sen kanske sova en stund på dagen om jag behöver. MEN idag gick jag upp och tyckte att det verkade bra att baka lite. Måste säga och erkänna att jag syndat lite för mycket med snabba kolhydrater. Kan inte skylla på ryggont och svaghet hur länge som helst.... Just smörgåsar har jag ätit för mycket av, alltså kolhydratsbröd, så nu bakar jag vörtbröd och hasselnötsbröd, lchf. Det är supergott! En mjuk pepparkaka från blending bliss blev det också bakat. Jag springer emellan liksom, eller springer gör jag ju inte, men jag grejar lite i köket, sitter en stund, grejar lite till, sitter en stund. Lite så. Så nu finns det inga undanflykter. Jag kan äta lchf bröd och fika lchf. :-)

Ska ta med mig SJUKA Lilleman ut på promenad strax, han HOSTAR slem grymt mkt. Så synd om honom, det river i hela mig när han hostar. Så himla rädd för att vi får åka till akuten i natt eller imorgon med honom.

Mellan dagar

Haft en lugn och avspänd jul. Har nog inte hänt något speciellt alls. Lilleman  (11 år) vaknade med hög feber på julaftonsmorgon, tråkigt nog, men vi överlevde det med. Gav Alvedon en stund innan det var dags för att öppna paket och sen äta. Så det funkade. Men nu hostar han lika som sin far (som har lunginflammation) så vi har ökat dosen på all astmamedicin vi har. Tänker parera ordentligt. Hans baciller kommer få sig en grym match...
Den enda som var pigg på julafton var T. Dom fick nästan allt som dom ville ha, det mesta som stod på önskelistan. Jag har handlat pö om pö hela december, en klapp här och där som jag har orkat. Har styrt det efter hur jag har mått. Barnen är nöjda iaf.

Vi har myst och var tillsammans dom här dagarna. Sett på film, spelat roliga spel, ätit godis och fikat. Igår var vi ner en mini kort sväng på rean. Jag valde en butik att gå in i Stadium och fyndade lite! Har kollat länge på en under armour huvtröja men tyckt den varit för dyr (600 kr!) fyndade den för 300 kr igår, det kändes verkligen som ett fynd! Hittade lite träningskläder och t-shirtar för 50 kr st så det blev med hem lite av varje. Orkar ju inte så himla mkt så det blev stadium och apoteket. Det fick räcka så.

Hälsocheck: har lyckats (på ren vilja) klara mig på 10 mg oxycontin på morgonen och lika mkt på kvällen. Kanske är dumt att springa omkring att ha mer ont än nödvändigt men jag känner att jag måste testa lite. Ryggläkare påtalade ju att jag skulle försöka sänka dosen och fortsätta med sjukgymnastik. SÅ summan av kardemumman är att jag går omkring och har mer ont än vanligt. Höjer ribban så att säga. Men jag lider. Speciellt på dygnets mörka timmar. Vaknar av smärta då jag rör mig och vill vända. Jag har känt att jag har ont mot högre höft när jag ligger på morgonen, precis som om att det samlas mer och mer vätska. Känner även av det när jag är ute och går. Alltså smärtan mot höften. Det blir aldrig nog på eländet.... Jag LÄNGTAR till ortopeden.

Det snöar ute nu. Välbehövligt.

Bilder

Solskenspromenad!

Såg att solen lyste och tog mig ut. Det var skönt att få lite luft och titta på solen lite. Kämpade tappert bland molnen.... Tog min sedvanliga längsamma promenad runt udden men två varv blev det. Idag ska det sista inhandlas och till kvällen blir det uppesittarbingo tillsammans (barnens önskan). Går på sparlåga nu och antar att det blir en tuff dag. MEN har sett solen!

Inbördeskrig

Det var skönt med sovmorgon, så himla skönt att kramas lite och somna om. MEN det har sitt pris. Nu är ryggen ondare än vanligt! Lite mera vätska som samlats kanske av ligga läge?! Vad vet jag men har sträckt ut det jag har kunnat och tagit medicin (som läkare vill jag ska dra ner på?!?!) Men jag tror att jag behöver sova ut ibland. Annars är jag uppe 7 varje morgon. Då känns det ok. Inte helt smärtfri men jag lär då upp, kan inte ligga hur länge som helst. Det har  jag lärt mig. Nu har jag en grym spärr på höger sida. Och värk över hela, ont när jag böjer. Hur som helst, blir en lugn förmiddag.

Det känns ibland som jag krigar mot min egen kropp. Hur dumt är inte det? Ett inbördes krig där jag ska vinna över smärtan, jag måste överleva detta. Slå hårt ifrån mig detta onda. Jobba varje dag mot denna rygg. Jag vet ju vad som är fel. Men jag rår inte på det. Jag kommer inte kunna vinna detta slag. Jag behöver hjälp utifrån. Jag lever med denna smärta varje sekund och den har tagit över mig, det måste jag erkänna. Den förändrar mig och gör mig mycket svagare. Den gör mig sliten, lessen och instabil. Smärtan kontrollerar mig totalt så är det. Jag kan inte vinna detta krig jag för mot mig själv. Inte en suck, hur kunde jag ens tänka tanken?

Acceptans är inte min starka sida.

 

Jul kanske? Någon som har lite känsla?

Fredagmorgon

Vaknar denna dag med en apelsin celsius och att vinka barnen hej då för sista gången denna termin. Äntligen jullov men total avsaknad av julkänsla när man tittar ut. Snön lyser med sin frånvaro :(  Inne försöker jag allt jag kan med julgran pepparkakshus och tomtar i fönstren. Enligt barnen lyckas jag till 100 % men jag själv har det svårare att hitta känslan....

Med telefon i hand väntar jag på att min läkare ska ringa. Känns inte speciellt hoppfullt. Inget specifikt som tyder på det men bara en sån där känsla man har i magen.

EDIT: Delseger 1 avklarat! Står numer i kö till ryggteamet. Det var både skönt och nervöst att få veta. Rädslan kom som ett brev på posten när min läkare läste svar från ryggläkaren. Nu hamnar mitt öde i händerna på dom som kan, specialisterna. Nu är det bara att följa med och hantera nervositet och rädsla på mitt sätt. Hoppas på att kön är kort....
Jag har:

• artros i facettlederna (lederna som gör att man kan böja på ryggen),
• diskdegeneration (åldersbetingat; ingen stötdämpning) 
• ett ödem (inflammation med vätska) där sista kotan möter bäckenbenet.

3 saker som stör mitt normala leverne. 3 orsaker till att mitt liv är upp och ner. 3 orsaker till min oförmåga att: jobba, leva, träna. 3 orsaker som rubbar ALLT. Jag är bara en spillra av den jag brukar vara. Denna värk är utom denna värld, en smärta jag inte ens önskar min värsta fiende.
Kan du tänka dig följande: inte kunna knyta skorna själv (du kan inte böja dig ner), inte ta ett glas vin till maten (pga all morfin), inte jobba (pga all smärta när du rör dig trots morfin), inte kunna bowla med barnen (för att efteråt inte ens kunna gå), inte kunna gå på bio (kan inte sitta still länge) behöver en putt upp ur sängen på morgonen (kan inte själv)... Jag kan fortsätta HUR LÄNGE SOM HELST! Men ni hajar dilemmat och kontrasten till mitt pigga aktiva liv som jag hade innan detta smög sig på. Löpträning 3 ggr/v och simmade 2km en gång/v. Lägg till promenader och ett aktivt jobb som jag ÄLSKAR! Att jag dessutom fått "avancerat" till att planera vårat dagliga arbete mm gjorde bara att jag trivdes ännu mer och bättre. Inte alltid en dans på rosor men jag har bra öga för planering, schemaläggning och kan hantera det som följer med. Lät som en jobbansökan! :-) Jag vet att jag är saknad på jobbet och jag saknar jobbet lika mycket.
Gled från ämnet lite.... Hur som helst. Nu är det på g får jag hoppas med ryggteamet. Kanske jag kan slappna av och stänga av funderingarna under jul och nyår men jag tvivlar. Ska göra mitt bästa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frustration och längtan!

Detta tär på mig. Denna ständiga värk och smärta som ger mig absolut ingenting. Uthålighet kanske.... Men som jag längtar! Längtar efter att få dra på träningskläder, snöra skorna, dra ett djupt andetag och ta sats. Veva några varv med armarna och köra några lätta upphopp i språnget liksom. Långsamt ta de där första löparstegen som väcker kroppen. Det tar en stund innan jag kommer in i lunken , hittar andningen och farten. Det dröjer ett tag innan jag känner att jag har flåset och benen med mig. Innan pulsen ökar. Men just där när man känner att allt faller på plats, att allt är i synk, när jag känner andningen i stegen, då är löpningen som bäst. Då andas jag på riktigt. Hur konstigt det än låter så är det just det där som gör mig pigg och ger mig energi.

Tänk vad skönt det vore om jag visste att jag var på väg tillbaka, att jag körde rehab dag efter dag. Att jag kände hur det blev bättre pass efter pass. Hur smärtan i ryggen avtog, hur musklerna formades efter varje minut av träning. Att jag kände bättre kondition för varje dag som gick. Jag skulle älska känslan av att träna varje dag för att känna att det blir bättre, att det går framåt. Jag är envisheten själv och kommer klara rehab galant! Bara jag kommer dit men vägen verkar vara lång och slingrig eller så gick jag fel någonstans i början. Det är mycket möjligt.
Men rehab är det inte. Jag väntar fortfarande på framåt liksom. Måste ju ha något att jobba efter men det har jag inte. Ett mål ett nå men jag springer innan jag kan gå....

Idag är jag i det läget att jag skulle kunna offra i princip (nästan) vad som helst för att bli kvitt smärtan. Jag orkar inte. Vill att någon tar bort det onda för det tär på mig. Min ork är slut och den lilla lilla kraft jag har kvar börjar sina.  Jag är så sliten, jag är så trött.
 
Det har tagit mig många dagar att få in julkänsla i huset här hemma, med många snackar vi veckor, men nu finns det.

Sjukgymnastik

2 mil på 45 min. Trött men nöjd. Glad över att kunna sitta och trampa utan att det gör ont.

Måndag

Uppe med barnen varje vardag för att jag kan och vill. Känns bra att starta dagen tidigt trots att jag inte behöver. Jag kan egentligen sova bort hela förmiddagen men jag är inte sån. Jag vill upp, morgonmänniska som jag är och alltid har varit. Det är ljuvligt skönt att vara vaken först. Starta dagen med tystnad, te och tända ljus. Min kropp behöver vakna till liv och sträcka ut efter en natt liggandes.

Blåser hejvilt utanför fönstret, hoppas att vi slipper träd på huset. Mkt tråkigt "vinterväder" all den snö som kom är borta, kvar är bara hal is som gör att jag inte vågar ta mig ut och promenera. Går till bilen men inga längre promenader än så. Vågar inte riskera att halka omkull och kanske slå ryggen. Man vet ju inte så jag känner det är dumt att chansa. Annat är det annars, när jag inte har ont i ryggen, löptränade under vintermånaderna oxå. Gick alldeles strålande, inte en enda vurpa förra vintern. Imponerad av mig själv, dubbar som spikar under skorna. Helt perfekt. Inte var jag rädd att ramla då, bara kylan kunde hålla mig inne. Vid -15 fick jag hålla mig från det. Eller kanske ta en kortare vända. Vilken skillnad! Idag är jag glad och nöjd om jag promenerar 1,5 km. Alltså 1,5 km uppdelat på två vändor. Eller nöjd med att få till ett bra pass på sjukgymnastiken. Vilket jag fick idag! Kände mig pigg när jag kom dit och körde på mitt och cyklade lite efteråt. Fick känna på fina endorfiner som lyfte humöret några timmar! Som jag saknar dessa kickar! Som det är nu får jag vara glädjas åt de få stunder allt faller på plats och jag känner mig nöjd. Sjukgymnastik, cykling och vanliga promenader är det som jag håller mig till. Men höja pulsen ordentligt och ta ut mig till max, det händer inte längre.

Fin främmande på em av bästa Emma, så himla länge sen! Men det var precis som igår.... :)

Värme

Man blir varm i hjärtat när man får uppskattning ❤

Sömn

Trodde inte jag skulle förmå mig att ens komma upp ur sängen igår. Legat sömnlös större delen av natten pga smärta och oro. Fick dock en skjuts upp för sängen när klockan ringde (sov tydligen på morgontimmarna) eller skjuts och skjuts, snarare en putt i ryggen för att komma över kanten pga smärta. Jag var helt ding dong  uppe efter medicin (mer än vanligt) men jag hade nämnt att jag skulle hälsa på mina kollegor på fm så jag tog mig i kragen och åkte faktiskt dit. Och det var bra! Så energitankade för fullt trots att jag var i min morfin bubbla. Var på avd. och lämnade en massa choklad som julklapp och julhälsning. Jag behöver verkligen all social aktivitet jag kan få och orka med! Min kropp och mitt psyke behöver en strimma ljus och hopp av dom jag alltid trivs med på jobbet. Jag älskar mitt jobb och jag saknar det varje dag. Det gör ont i mig att inte kunna vara där. Jag är inte den som gillar att vara hemma. Så jag hoppas innerligt att detta inte blir långrandigt. Har visserligen varit hemma länge redan men det kan ju bli det fyrdubbla och det orkar jag inte. Jag måste få leva vidare med allt vad det innebär.....
Så jag tankade energi av många igår på jobbet (norpade olika av alla!) sen sov jag tre timmar på soffan när jag kom hem. Så gårdagen förvann i ett nafs och jag var i ett töcken...

Kärleken är inte frisk än. Dubbelsidig luftrörskatarr och ner i lungorna. Så han har en penicillinkur att se fram emot och blivit ordinerad vila en vecka. Känns som om det behövs. För en gång skull fick jag säga att nästa gång lyssnar du på mig. För jag sa redan för 3 veckor sedan att han skulle kontakta läkare på ett eller annat vis. Men näe då... Nu så får vi hoppas att det blir bra. Så vi kan ha en fin jul.

Känns som om vintern och snön töar bort nu. +8 grader. Så himla trist. Det vita fina på backen och på träden lyfte mitt humör en aningens... Hoppas det kommer mera och blir vinter på riktigt igen.

Försöker koncentrera mig på att köra LCHF. Det är svårt men jag vet ju innerst inne att kroppen mår sämre av att "fuska" även fast min kropp är svag och sinnet instabilt. Min mage mår dåligt av socker, så är det bara, så det borde vara lätt att låta bli. Speciellt efter snart 3 år på kolhydratsfattig kost. Men ibland ger jag kroppen det den ropar på och inbillar mig att jag mår bra av det, eftersom det finns en anledning till att suget uppstår. (Likasom jag sover när jag är trött, oavsett klockslag!) Frukt har jag helt accepterat som en del av min LHCF kost nu. Jag äter frukt nästan varje dag med rysk yoghurt till. Oftast till frukost. Jag tror att jag mår bra av det, frukt är det jag har saknar mest under dessa år. Frukt är ju faktiskt nyttigt socker. I min LCHF värld är det det iaf sen får andra säga vad dom vill. Min kropp skriker inte efter chips eller coca cola precis men några "vanliga" pepparkakor kan jag äta.

Ikväll ser jag fram emot julbord med jobbet igen. Ska bli himla kul och gott! Hoppas att jag orkar en längre stund än sist.

Inspiration nr 1
 

Käftsmäll som heter duga

Sitter på bassäng kanten i min nya fina bikini och kan inte annat. Livet slår hårt åt mig. Jag måtte ha gjort någon illa i ett tidigare liv eller så har någon önskat mig ont.

Tänkte i ett svagt ögonblick på fm att jag skulle följa med barnen på deras simträning med klubben. Jag kan ju simma några längder och testa, känna på om det känns något i ryggen. Simning är skonsamt åt ryggen, simma är bra för trasig kropp ju.
Men vilket skämt. Bara jag fått båda benen under vatten ytan skrek jag till. Blev inte ens 25 m. Alltså inte ens en längd :( ryggsim gjorde lika ont. Liksom en sån där febrig smärta som gör att man vill krampa. Det kom underliga läten från min strupe under den korta tid jag befann mig under vattnet. Så mycket fick jag för skonsam träning för kroppen.
Hur ska jag tänka? Gå vidare? Jag hade ändå en bra känsla i kroppen idag, en glad känsla. En bra dag. Men det hjälper liksom inte om man ramlar ner gång på gång. Hur ska jag kunna leva detta liv? Detta onda hemska liv, med dagar fyllda av smärta, av fasansfulla tankar och funderingar.

Det glädjer mig dock att se barnen träna och simma. Se dom caochas av en kompetent och inspirationsfull ledare. Så tacksam och nöjd över klubben och allt dom gör. Att mina barn vill träna.

I morse var jag till sjukgymnasten och jag får tänka om träningsmässigt inser jag. Jag cyklade 35 minuter. Bara trampade liksom. Rakt upp och ner. Kanske får leva med det. Med att cykla och promenera. Herregud så tråkigt. Kommer aldrig klara av att hantera det faktum. Hela min kropp skriker efter en löparvända. Mina ben, mina välsvarvade otroligt starka ben, är redo att galoppera iväg. Jag står på startlinjen men inser att loppet kanske är kört. Jag platsar inte längre.

2:dra advent

Varierande känsloturbulenta dagar även denna helg. Men avslutar den på bästa sätt och med behagligt tempo.

Sett på damernas stafett i morse och det var häftigt att se Kalla i storform, plockade in hur mkt som helst på 3;dje sträckan. Imponerande! Men det blev ändå missade svenskorna pallplats tyvärr. Vaknade 05:30 av att han bredvid mig höll på att hosta lungorna ur sig, insåg att det skulle hålla i ett tag så jag gick upp och somnade om på soffan. Tror jag tillbringade hela timmarna fram till lunch i soffan under täcket... Skönt en söndag morgon :-)

Min läkare ringde faktiskt tre timmar efter magnetkamera-röntgen med svar. TRE timmar! Hade fått info om att det kunde ta upp till en vecka! Och innan dessa tre timmar hade även en röntgenläkare kollat bilderna. MEN jag tänker inte skriva nu om vad som setts på bilderna utan tar det sen. Under veckan kommer jag få veta hur det blir i framtiden, hur jag kommer att få hjälp vidare.

Lite bilder:

Sonens vinst pokal från Sverigecupen :-)
 



Vackra Jul ♥
 

Ny mobil införskaffades idag, (tjugo min innan stängning): Lg G2. BRA!!





Ny klänning från Lindex, köpte en till också men hittade ingen bild och orkade inte fota min egen. Lika snygga båda två!
 

Söndag morgon

Startar denna andra advent med lite piller, energi te och nyhetsmorgon. Passande att dom recenserar årets julshower i Sverige. Underligt, den som inte körde jullåtar var bäst. Är det en julshow då?

-13 i morse. Äntligen vinter!

Fredagmorgon.nu

Magnetkamera-röntgen gick bra i morse! Dock känns det som om man är lite inlåst så panikkänslorna är inte långt borta. Tack och lov är man expert på att ta kontroll över sig själv... :-) Känns bra att det är klart och nu får jag invänta svar från läkare och hoppas på en snabb remiss till ryggteamet. Klarar inte denna smärta länge till. Har faktiskt gjort alla röntgen som finns nu. 3 st. Vore väl f-n om jag inte kan få till en operation. Min ambition är operation innan våren och börja löpträna till hösten. Blir galen på denna väntan!

Skulle ha hälsat på mina underbara kollegor på mitt härliga jobb men jag blev så tagen och trött efter röntgen och bilkörningen dit och hem i halkan och blåsten. Dessutom sov jag mkt dåligt i natt för jag skulle iväg. Liiite nervös.... Nu har jag tagit en extra oxycontin och landat i soffan. Hoppas på sova en stund. Ska bara fika lite saffransskorpor. SÅ gott! :-)

Sjukt god lchf-vörtlimpa!

Har idag gjort världens godaste vört bröd! Som pricken över i var det busenkelt. Mandelmjöl, hasselnötsmjöl, å jag minns inte allt jag hade i, men julmust cream fraiche och ägg som degvätska. Bara blandade allt och lät det stå en stund, det blev nästan mer som en smet i stället för deg för den var väldigt lös. Tänkte att den skulle behöva vara inne länge men 40 minuter räckte sen stängde jag av ugnen la på folie och så fick den stå och gotta till sig en stund till där inne i värmen. Som den gottade till sig!! Kommer garanterat att få baka en till före jul.

Annars har jag haft en bra dag. Eller ja, efter lunch har det varit bra. Fick ett sånt där energikrävande samtal från fkassan på fm som man egentligen inte vill ta. Orkar inte ens fundera på vad som sas eller hur det blir i framtiden. Måste landa innan jag kan tänka.

Snön har kommit idag, vackert men det var jobbigt att behöva ta bilen in till stan i busvädret. Skulle till sjukgymnastiken vilket gick bra.

Baka

I går hade jag en usel dag av biverkningar från medicin. Inte alls kul längre. Så jag sov bort det mesta av gårdagen. Detta till trots så var jag iväg till sjukgymnastiken. Hade inga som helst ambitioner på att slå rekord, orka göra alla övningar eller ens sitta rakt upp och ner och bara trampa. Men skam den som ger sig (för hundrade gången) Jag tränade och det gick bra. Visst, inga makabra händelser men inte heller stjärnor för ögonen. Gjorde mitt (utom en övning) i mkt lugnt tempo och cyklade 13 min efteråt. Ramlade inte heller av cykeln :-) Så jag är nöjd över att jag åkte dit fast jag mådde så himla dåligt. Är detta ett exempel på min envishet? På min styrka? Kanske. Men jag vet att OM jag får OK på operation framöver så i samma ögonblick som jag öppnar mina ögon på uppvaket börjar kampen tillbaka. Exakt i ögonblicket som jag vaknar, som mina ögonlock öppnas och släpper in ljuset så börjar resan tillbaka. Aldrig i h-e att jag ger mig och ligger platt fall. Finns inte en suck.

Trotsade även soffans inbjudande rop (efter träning) med att köra igång barnen på pepparkaksbak. De är stora och hjälper till med allt så det gick smidigt. Har inte gjort degen själv i år utan köpte på City Gross, den var extremt samarbetsvillig :-) Mkt bra var den, hade inte tänkt baka slut på hela degen då jag var opigg men hela gick åt. 3 plåtar jul. ♥

Gjorde LCHF pepparkakor också. Eller ja, jag gjorde degen i går (mandelmjöl, smör, kanel sukrin melis, pepparkakskydda) den fick vara i kylen över natten så kavlade jag ut den precis för en stund sedan mellan två bakplåtspapper. Tyckte inte att dom blev så goda faktiskt. Tyvärr, men jag kanske får experimentera fram ett bättre recept. Passa ugnen är ett tips, jag fick igång brandvarnaren :-)