Rädsla

Vissa dagar är tyngre än andra.
Tror att varenda människa i detta avlånga land blir påverkad av det som händer i dagens Sverige. Så mycket runt omkring oss som vi inte kan påverka eller göra någonting åt. Vi måste välja våra strider och efteråt på något vis höja blicken och se framåt.
Jag kan med stolthet säga att jag röstar på Sverigedemokraterna. Jag är så långt ifrån rasist man kan komma men Sverige behöver en annan som styr. Sverige behöver någon som fattar rätt beslut även fast det är obehagligt och jobbigt. Vi kan inte fortsätta som vi gör. Det finns en gräns. En gräns vi nått för länge sedan.

Jag vet att många tror att alla sverigedemokrater är rasister och bara tänker "gul och blått". Så är det inte. Jag och många andra sverigedemokrater är en helt vanlig Svensson, går till jobbet varje dag och sköter mitt. Tar hand om min familj och tränar tre gånger i veckan. Önskar innerligt att vi kunde hjälpa alla i hela världen som behöver det. Men det går inte. Det svenska systemet har inte dom resurserna. Vi har redan tagit emot fler än vad vi klarar av. Handen på hjärtat; hur många "svenssons" skulle klara av att bo i ett tältläger? Är det ett värdigt liv?

Jag är bara en vanlig människa som gråter när människor dör, som blir påverkad av allt som händer omkring mig.  Jag är en helt vanlig tjej som känner en enorm rädsla inför framtiden.

Jobba

Nu är det på gång. Så riktigt liksom. Tankarna snurrar och jag måste. Svårt att stänga av. Jag saknar mig själv och skulle betala dyrt för att möta mig själv igen. Det kostar och jag förstår att jag måste jobba hårt. Någonstans efter vägen tappade jag det mest värdefulla jag har. Mig själv.

Med tålamod och hårt jobb ska jag hitta tillbaka.

Val

Alla dessa val.
Tänk att man mitt i allt elände och all bearbetning får en fråga som man ska svara ja eller nej på. Ett val. Jag vill. Jag vill inte. Samma person som för några år sedan ställde en fråga ställer samma fråga igen. Hedrande på något vis ändå att känna sig efterfrågad och duktig. Men många frågetecken och inga självklara beslut. Detta kräver tankeverksamhet. I noggranna banor.

Livet snurrar på. Mer eller mindre.

Tunga dagar

På många olika sätt har det varit några dagar tunga att ta sig igenom. Rehabilitering i Skönvik tar sin kraft och det är en ork jag ibland tvivlar på att jag har. Tänk om jag inte tar mig igenom detta? Första två intro veckorna tyckte jag det kändes "lugnt" men denna vecka har tagit skruv på allvar. Nu är det på riktigt liksom och jag vet inte hur det ska sluta. Det är en process jag måste ta mig igenom. Så är det bara. Oavsett om jag bryts sönder och samman på kuppen.

Livet tuggar annars på med allt vad det innebär. Precis som vanligt.

Livet

Dagarna springer fram och jag blir mer och mer beslutsam. Det tar kraft och energi att komma framåt. Ibland blir det två steg tillbaka. Ibland två fram. Men det är väl livet? Tankarna har inte kraft nog att orka hela vägen i mål. Det är inte jag. Men det måste väl vara ett steg fram att förstå att det inte är jag? Smärtpsykologen i Skönvik är den enda som mött mig på min sida. Synd att hon inte är med i rehabprogrammet jag börjar med den 10 september. Mycket synd. Väldigt mycket synd. Ibland klickar det direkt. Men jag ska ge det jag har. Jag måste. Idag är jag någon jag inte känner igen. Jag är inte jag. Kanske finns jag där någonstans bakom smärtan.

Jimmie Åkesson. Ja, han är ju fantastisk! Lyssnade på hans tal idag från Sölvelsborg. Klockren och humoristisk. Finns ingen annan jag skulle lägga min röst på. Det finns ingen som träffar så rätt som han.

IKEA

Ibland kan livet kännas orättvist. Så förbenat orättvist. Tänker så klart på det tragiska som hände på IKEA i Västerås. Kan inte annat än att tycka ödet ibland beter sig underligt. Vad kan det finnas för mening med att ta livet av människor? Till synes helt utan anledning. Jag ber till högre makter att anhöriga ska känna tilltro till livet och hoppas dom en dag kan gå vidare.
Varför gör man så? Vad är det som driver en människa att agera så fullständigt fel?

Vi har ett problem i Sverige idag. Visst, vi har många men ett som sticker ut ordentligt. Vi har en alldeles för öppen famn vid gränsen. Våra armar är inte långa nog att räcka runt alla som kommer. Det måste vara nog nu. Jag önskar alla människor ett bättre öde än krig, hat, förtryck och hot. ALLA är värda ett lyckligt värdefullt bra liv. I Sverige har vi alla chansen. Vi är ett rikt land med många sociala nätverk och en enorm säkerhet. Egentligen så har vi det. Men så händer det såna här saker som på IKEA som rubbar tilltron.  Inte det enda tragiska som hänt som orsakats av människor med utländsk härkomst. Vi måste begränsa invandringen. Vi måste våga ta i frågan. Som det är nu är det bara Sverigedemokraterna som gör det. Som vågar. Inte ens på jobbet i fika rummet tar man i frågan. Jag är långt ifrån rasist men jag förstår att vi inte kan hjälpa alla. Sverige är för litet för det. Vi har väl nog med våra egna problem? Eller?  Vad är det för fel med att hjälpa på plats? Hjälpa med bistånd där det behövs?  Ser inte riktigt problemet där.

Skönvik

Tänk att jag lyckades komma med i rehabiliteringsprogrammet som startar i september i Skönvik. Jag  är imponerad och nöjd. 1,5 timmes prat med smärtpsykologen resulterade i det. Precis som jag ville :-) 10 veckors träning både fysiskt och psykiskt kommer att ge mig det stöd jag behöver. Jag får pendla 10 mil två dagar i veckan men det är ok. Det klarar jag. Jag kommer vara med i en grupp på 8 personer med gemensam träning och många samtal. Tror enormt mkt på detta. Det måste jag göra. Det blir räddningen. 

13 år

Tänk att lille man fyller tonåring i morgon! Hur fort gick inte dessa år??? Fattar ingenting!!!! Han har valt restaurang i morgon och det blev Ferrys. Blir spännande och testa maten där. Fika med familj på lördagen och kalasande med kompisar blir lite längre fram. Många av dom bästa är bortresta nu.
Några veckor sommarlov kvar och om man får önska så kunde det gärna bli lite värme och sol.

Har annars jobbat två veckor nu och det känns riktigt bra. Åker hem kl 13 och sover en eller två timmar. Blir så slut. Kan bero på att jag sover himla dåligt. Ska ta upp det med smärtkliniken nästa vecka. Sömnen funkar inte och inte heller magen. Ryggen är glädjande nog ok. Inte smärtfri men bättre! Om precis en vecka ska jag ner till Säter och träffa en smärt psykolog. Ska bli intressant!

Har inte energi alls att träna eller liksom må bra. Jobba vila äta sova. Så rullar dagarna. Och det är så himla tråkigt för jag vet ju att jag egentligen orkar mer. Har aldrig varit så här förut. Har alltid haft energi och ork. Alltid jämnt glädje och varit positiv. Därför känns det annorlunda och konstigt att inte orka. MEN skam den som ger sig. Jag ska tillbaka.

Tänk att jag på tisdag kväll slog i högra lill tån i dörrkarmen, och idag är det dubbelt så stor och alldeles blå röd! Ont så in i norden gör det!!! Säkert bruten. Klantigt värre.

Drömmar

Ibland är det svårt att tanka energi, man har inte ens kraften. Men man försöker. Jag lyckades lite. Med vackra vyer och fantastiska vänner  så går det....

Jobbandet har pågått en vecka nu. Det känns bra att vara tillbaka och göra sina timmar för pengarna på kontot. Jag trivs på mitt jobb och trots allt springande varje dag på lasarett hos mamma så har jag haft en het ok semester. Innerligt glad över att vi tog chansen och åkte till Gotland, det fick liksom bära eller brista med allt. Med ryggen, med resandet, mamma och med vädret. ALLT gick vägen! Mamma blev bättre, ryggen klarade sig med alvedon, Vädret var helt underbart, t.o.m jag badade i lagunen. :-) Att börja jobba kändes riktigt bra. Jag hoppas verkligen att ryggen håller.

Kilona rasar av mig. Misstänker att det till största delen beror på att jag slutat med morfinet och att man blir totalt ur balans när en nära anhörig ligger på lasarettet 4 v och kämpar för livet. Inte konstigt att man inte vill äta. Det stör mig inte att jag rasar i vikt, tvärtom dock hade jag hellre tränat bort dom än lidit över mamma. Tänkte ändå att jag skulle försöka börja träna ordentligt snart igen. Drömmen vore minus 12 kg till och sen börja löpträna igen. Drömma får man väl?  Hur ska man annars komma vidare? Utan drömmar och ambitioner? Adrenalinet jag får när jag höjer pulsen och ger allt är inget jag upplevt på över två år. Tänk att det fortfarande driver mig framåt. Att jag fortfarande vill.

Hade jag inte ärvt envisheten från min mamma hade jag inte varit på benen i dag. Jag är oerhört tacksam över livet på många sätt och innerligt glad över att jag aldrig någonsin ger upp.

Maj 2016 tar jag 5 km på ca typ ungefär 27 min.
Drömma fick man ju...... Och det finns en hel del jag drömmer om.

Almedalen mitt i allt elände

Några veckor har lätt sprungit förbi sen sist jag skrev några rader. Midsommarafton blev inte riktigt som vi tänkt oss. Min kära mamma blev dålig och hamnade på lasarettet och är fortfarande kvar där Tänker inte skriva mer än så om det men hela midsommarhelgen var helt upp och ner, Veckan efter oxå. Det tar på krafterna att varje dag åka till lasarettet och det tar energi som man inte har, att varje minut hålla i mobilen och vänta att den ringer. Att man ska få såna där dåliga nyheter. Men ta i trä, dagarna går långsamt utan att det där samtalet kommer...

När läget var så pass stabilt det kunde bli så drog vi till Almedalen i Visby. Politiker veckan som kärleken ville till. Det blev tight med tiden för han skulle börja jobba igen men vi fick ihop det. Hittade natt båtresa och boende precis utanför muren dvs gångavstånd till Almedalen. Vi hade en sån enorm tur med vädret! Sol och 25 grader varmt varje dag. Vi badade och myste på dagarna. Promenerade runt i Visby. På kvällarna var det politikertal som gällde. Vi lyssnade på Sverige Demokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet. Mycket folk alla kvällar. Fantastiskt fina kvällar. Kunde tanka mkt kärlek och energi. ♥ Så välbehövligt! Fina Gotland, har varit där 3 ggr nu. Misstänker att det blir fler. :-)

Underbara Almedalen

Paradiset på jorden: Blå Lagunen

Paradiset på jorden: Blå Lagunen 

TV 4 Kändisar fångade jag med kameran

Jimmie Åkesson 

Botaniska trägården

Fina fågelbilder när barnen lånar kameran 

Utsikten när vi kom ut från lägenheten

Sista kvällen på stranden

Kneipbyns vattenland sista dagen så vi brändes oss riktigt ordentligt :-)

Ja, så till ryggen. Det gick att resa till Gotland. Min nya medicin hjälper, blir lite bättre varje dag och försöker att inte röra mig så stelt. Dopade mig med alvedon under resan och det funkade. Ont varje dag, ja, men ok. Tog många vila pauser när vi var ute och gick, ändrade läge om vi satt länge osv. Har lärt mig ofantligt hur jag ska undvika smärtan om jag kan. Det var därför jätte bra att vi hade gångavstånd till lägenheten så jag kunde gå dit och lägga mig för att vila närsomhelst. Perfekt!

Jag är innerligt glad över att jag fick en remiss till Smärtrehab i Säter. Övertygad om att det kommer bli toppen bra!

Sommarlov!

Skönvik blev en positiv upplevelse. Visserligen tungt med undersökningar och många frågor. Men det gav resultat och en start på något som kan hjälpa mig. Det jag ska prioritera är att byta medicin. No more morfin! Den sätter jag ut för alla sista gången nu. Har fått ett litet hum om hur mitt smärtsystem är trasigt och det är där jag måste börja. Medicinen ska fylla på min serotonin så mina impulser bromsas.
Den fysiska undersökningen var jobbigast. Läkaren studerade mitt smärtsystem och undersökte alla smärt trigger punkter. Jag kan säga att jag skrek rakt ut på varje punkt över hela kroppen. Även när hon klämde över käkarna. Tydligen går jag runt och biter ihop tänderna pga all smärta, helt omedvetet. Smärtläkaren var helt fantastisk. Hon berättade allt hon gjorde, förklarade allt. Frågade massvis med frågor för att få så mkt klarhet som möjligt. Det är jag tacksam över. Har hittat en sida som förklarar smärtan och hur den beter sig efter många år och med stress. Sjukgymnasten var väldigt erfaren och rutinerad. Han studerade mitt rörelsemönster direkt. Kollade hur jag böjde mig, noterade att jag var stel och var. Han visade oss röntgenbilderna från MR 2013 och berättade om vad han såg. Min brännande smärta nu är muskulär och han trodde att vi skulle kunna lindra värken. Han sa att det fanns sätt att jobba med mig på. Han förklarade även att jag måste hitta min "av knapp". Jag är konstant på nu. Ja, det är ju enkelt :-) Men trots det är det glädjande nyheter som jag inte tidigare fått. Jag är väldigt tacksam över att jag fått chansen att komma till en smärtrehab klinik. Specialister 25 min bilfärd bort.
Ska även på träffa en smärtpsykolog och få gå på en smärtföreläsning. Kärleken var självklart med och det kändes enormt skönt. Även han kunde ju ställa frågor och svara på frågor om jag inte kunde. En trygghet. Vi var båda nöjda när vi åkte hem. Kanske man kan börja tro på framtiden igen.

Skolavslutning var det igår. Mina fina barn har ledigt nu! Lilleman som slutade 6:an imponerade stort med höga betyg och många lovord från lärare. Det värmde vår hjärtan. Han har ju som mål att bli professor. På allvar. Dotter slutade 8:an och fick även hon mkt bra betyg. Vi har fina och begåvade barn ♥ Nu är dom hemma över helgen sen är det träningsläger som gäller fram till midsommar. Paddla två pass varje dag och ett träningspass på land. Laga mat tillsammans och sova borta. Inga mobilspel tillåtna eller godis. Dom har gjort det förr så det känns bra. Dessutom är vi helt trygga med fantastiska Falu Kanotklubb!

Bakslag de lux....

Ja men vilken fredag det blev! Det började redan på torsdagen iofs med mkt intensiv ryggsmärta. Den vanliga gamla brännande bultande smärtan i ländryggen och som pricken över i, tryckande neråt på baksidan båda lår. Det var ngt nytt. Fullständigt otrevligt. Stoppade i mig oxycontin, för första gången på månader. Det bröt dom värsta topparna på smärtan men jag hade ändå svårt att sitta, ligga, stå och gå. Som alltid fast VÄRRE. Dagen efter eskalerade det så jag valde att åka in på inrådan av ortopeden. Fem timmars väntan blev det. För att konstatera att jag hade feber, sämre känsel i vänster ben och en kraftig försämring av mina vanliga ryggproblem. Undrar om läkaren jag träffade ens var ortoped... Innerligt "glad" över att jag ska till Skönvik nästa vecka. Hoppas hoppas att det kan ge något! Oerhört tacksam över jobbarkompisar som ställer upp när man behöver det som mest. ♥

Annars rullar det på, Saknar sommarvärmen men än har inte semestern börjat. Idag lyser solen iaf men hela helgen har det varit april väder. Båda barnen har tävlat i helgen, den ena i Nyköping över helgen och den andra hemma i forsen med differans slalom, dvs man ska ha samma tid båda åken på en kort slalombana. Vilket är SVÅRT! Min son imponerade stort och klarade banan på exakt samma tid men fick tyvärr ett islag på andra åket vilket innebar ett tids tillägg på 2,0 sek.... Synd, annars hade han vunnit hela alltet :-) Jag stannade hemma i soffan denna tävling efter mina utsvävningar med akuten och smärta. Kände att orken inte fanns.
Nyköpingstävlandet var tufft. NM, nordiska mästerskap, svår bana med mkt vattenflöde gjorde att "det gick åt helvete" för dottra. Men men det går fler tåg.

Idag är jag hemma från jobbet. Första gången på länge. Vilket känns lite konstigt. Men det kändes ändå som ett rätt klokt beslut då jag äter morfin, har feber och ont. Dock är jag bättre än i fredags! Känns helt rätt i tiden att jag ska till Skönvik på onsdag. Tur i oturen liksom.

Tjejruset

I onsdags var det ju tjejruset i Falun. Förberedde mig på en enorm känslostorm men den uteblev. Eller ja, den nedstämda uteblev. Däremot fick jag adrelanin som hette duga och en sjukt positiv skjuts i rätt riktning. Promenerade det snabbast jag någonsin gjort och lättade på stegen till jogging ibland. Absolut ingen fart att prata om och lugna nedsättande steg i marken. Flåset kicka ju på max direkt eftersom jag är totalt otränad. Noll kondition. Men det gick! Jag tog mig runt 5 km på 36:45. Imponerande tid för att vara "sjuk". Om jag nu är sjuk. Trasig kanske är ett mer passande ord.... Den 10 juni har jag lovat mig själv att det är upp till kamp om detta! Vad går jag miste om? Måste bara måste.. 

Idag var det tävling igen. Superkul att få vara med och döma slalom när barnen tävlar. I dag kunde jag vila mera mellan varven och åkte hem när det var lunchpaus. Att jag kunde slänga mig i soffan 45 min gjorde susen :-) Har verkligen hittat ngt som jag trivs med och tycker om. Dessutom träffar man mkt spännande och roligt folk att umgås med. 

Kanotslalom tävling!

Idag har hela kroppen fått sig en genomkörare OCH huvudet :-) Har varit portdomare på en kanotslalom tävling i Hosjöholmen. Vilket idag betydde STÅ och vara ute i timmar. Jag måste säga att det gick över förväntan. Har klarat mig tack vare förståndet att lära känna min kropp och min smärta. Alvedon var den enda smärtlindring jag tog och använde min korsett hela tiden. Kunde mellan åken sitta och vila ryggen, t.o.m ligga om jag ville men det räckte med sitta. Ansiktet fick sig en bränna oxå tack vare solen som var framme i princip hela tiden vi var ute dvs mellan 9 och 15:30. Fantastiskt vilken dag! Skönt även för psyket att få känna att man bidrar med något och att det går bra. Dömde visserligen med en mkt erfaren man men ändå. Jag var ju med och bidrog med det lilla jag lärt mig. Kul att träffa en massa glada människor oxå! Dottern kom överst på pallen när hon körde c2 med kompisen. Annars var det inte direkt någon höjdar resultat för mina juveler. Nya tag i morgon igen då det körs samma lika tävlingar. Men jag stannar dock hemma i morgon. Eller jag ska iaf inte döma. Jag bromsade mig själv och valde bara en dag. Sedan jag kom hem vid 15:30 har jag parkerat i soffan. Det känns kan jag säga i ryggen och jag är slut. Men det var det värt!

Söndags skriverier

Ja men det är väl lite trist att behöva beklaga sig över ickne skrivna ord och meningar :-) Detta uteblivna bloggande är ju trist då jag tycker om att skriva och på så sätt få kontroll på tillvaron. På någon vänster missar jag det nu för tiden. Kanske pga konstant tristess OCH trötthet. Ingen bra kombination! Detta för att jag jobbar 75 %. Har inte ens energi över till att göra det jag ska för ryggen. Misstänker att jag bränner all energi på jobbet och mina timmar där. För när jag kommer hem så tar jag totalt slut och dör i soffan. Jag avstår från att göra den träning jag ska. Som jag är ordinerad. Jag trampar inte vatten, gör inte mina sjukgymnastik övningar. Tar minimalt med promenader. Vilket SÅ KLART medför mer ont. :-(  Men jag inte orken eller kraften till det.

Ser dock fram emot att få komma till Skönvik den 10 juni. Har tyvärr inte hunnit förbereda mig än inför detta. Har visserligen svarat på ett multum med frågor som dom skickat men jag vill ha nedskrivet mycket mer än så. Hela min rygg historia liksom. Men än har jag tid kvar. Typ 31 dagar.


Förra helgen var jag iaf och kollade på barnens första Dalacupen tävling för säsongen. 3 km störtlopp i Hosjöholmen. Dokumenterade detta med foton. Tyckte det var dags att motionera kameran! Den har varit parkerad i garderoben hela vintern.

Det är kul att det är i gång igen med träning och tävling! Alla dagar i veckan utom fredagar är barnen på plats i vattnet. Superbra. Kolossalt välbehövligt.
Jag själv måste oxå börja prioritera kroppen. Ryggen i synnerhet, alltså vad gäller träning. Jag håller ju inte i längden om jag avstår. Har liksom tappat den fokus och mentala styrka jag alltid haft med mig genom åren. Känns som om jag tappat den efter vägen. Två år med konstant smärta bryter ner även den starke.

Första Maj

Dagarna springer iväg och vi har redan passerat april. Firade lite lätt i går med att värma oss vid brasan med dotterns kompis med familj. Blev mkt stå och jag var dum att inte ta med ngt att sitta på för att vila ryggen. Så två timmar sedan var det bara att åka hem och rasa ihop i soffan!

Ryggen ja, har äntligen fått tid till Skönvik för en smärtutredning. Den 10 juni ska jag få träffa läkare och sjukgymnast. Jag har svarat på multum med frågor för att få bästa resultat. En fråga har jag kvar att besvara. Vad jag vill få ut av besöket. Kanske för enkelt att skriva att jag vill bli smärtfri. :-) Den enkla vägen är inte alltid den bästa. Har ju blivit bättre men är långt ifrån 100. Det ska bli skönt att få några fler att diskutera mina ryggproblem.

Det känns toppen att det börjar bli varmt ute. Vi har redan fixat klart paviljongen och lite blommor. Det är fantastiskt skönt att kunna sitta ute.


Tänka sig, igår kände jag för att skriva och hade flera grejer jag tänkte på men nu är dom som bortblåsta! Kanske kommer tillbaka. Minnet är inte som det brukar :-)

Jobba

I morgon är det dags att dra på sig kommun kläderna igen. Sist jag gjorde det i januari gick det inte alls bra. Låg däckad med full dos smärtlindring tre dagar efteråt. Efter blev det läkarbesök och läka ett tag till. Det blev en för rivig start och jag var inte i närheten av färdig läkt. Knappt börjat läka fick jag veta. Men om några veckor är det ett år sedan jag blev opererad. Nu känner jag att det är dags att prova igen. Den här gången har vi gjort ett lugnare upplägg med att jag ska prova en timme i taget. Måste börja någonstans innan jag börjar fundera på framtiden. Älskar mitt jobb och vill för allt i världen inte byta arbetsplats!

Väntar på att få hjälp från Skönvik i Säter. Har haft ett telefonsamtal med dom men inget bokat. Blir antagligen skickad till  Multimodala teamet i Falun. Dom samarbetar med Säter men har kortare väntetid. Hela resan har tagit sjukt långt tid, från första dagen ont till idag. Kanske dags göra ngt åt det.

Haft en fin lugn påsk. Dock konstant trött. Inte så underligt när jag går med smärta dagligen.

Promenadväder

Tänk vad vackra vyer kan hjälpa till med att reda ut trassliga tankar. Solen sken hela promenaden och det var lite lite kyla som bet tag. Ny fallen snö låg som ett skört täcke, Tunna isflak sprack i tusen bitar när mina Asics prydda fötter stämplade till. Det blev en bra promenad. Sett både till motion och tankeverksamhet. Mitt vemod inför vissa högt sagda konstateranden är nu som bortblåst. Jag känner mig lättad. Framtiden kan visa sig, jag är redo. Nu ska jag vakna ur dvalan, krypa fram för att resa mig. Aldrig mer denna vånda.

Det var skönt att känna att kroppen svarade rent fysiskt på en "lång" promenad. Det och att vissa tankar klarnade resulterade i att jag idag anmälde mig och betalade avgiften till Tjejruset den 20 maj. Hur ont i hjärtat det än gör, ända in i själen som en djup och smärtfylld sorg, så tror jag att jag behöver göra denna 5 km vända. Har alltid sprungit den innan min rygg gick sönder. Nu har jag kommit så pass långt att jag kan gå ett visst antal kilometer. Så jag ska gå tjejruset 2015. Det ska jag. Det blir garanterat mer jobbigt för själen än för benen. Vägen dit kommer ge mig dom endorfiner jag så djupt saknar.

Kämpa.

Planerings dag!

Idag har ledningen,  dvs chefer och vi gruppledare, haft en hel dag att se över arbetsuppgifter och ansvarsområden. Förändringar i sikte och kick off att se fram emot :-). Hur det blir i slutändan återstår att se. Jag har aldrig varit emot förändringar, tvärtom, det är lärorikt och stärkande att byta arbetsuppgifter ibland. Man lär så länge man lever och utvecklas till det bättre. Erfarenheter behövs!
Min rygg blir bättre och starkare. Har gjort ett tränings schema som jag känner att jag måste följa för att få struktur på tillvaron. From idag provar jag att gå upp på 75 % på jobbet. Jag håller tummarna att det ska fungera. Det som är problemet är när jag ska ut i vården. Men det finns en plan för det med.

Vm-Guld!

Ja, hoppas att denna kille får avsluta med ett guld idag. Han är bara fantastisk!

Själv så har jag kört ett pass på cykeln och gjort mina ryggövningar framför tvn. Såg Stalker som går på kanal 5. Så sjukt bra!
Haft en lugn helg, fredagen var en trött dag i soffan vilket jag var beredd på efter några timmar på Lugnet då vi såg dam stafetten. Fick känna på stämningen lite. Hur mkt folk som helst!

I morgon är det som vanligt igen med jobb, skola träning och mat! Planerar veckans mat och träning nu när jag kollar femmilen. Heja Johan!

Återbesök

Vilket bra återbesök det blev i veckan hos ortopeden. Fick verkligen gehör för mina farhågor och respons på mina frågor. Besöket resulterade i en remiss till Skönvik, smärtrehab i Säter. Lång väntetid iofs men jag är inte helt ovan att ringa och tjata! Det känns bra. Min ortoped kan jag alltid ringa men just med rörelsesmärtan måste han skicka mig vidare. Jag förstår att jag inte kan fortsätta så här med värken och smärtlindring. Någon slags förändring måste ske. Jag får hålla tummarna att det går vägen. Har förberett mig redan med en bok som jag vet dom jobbar efter. Har börja läst denna i går. Kanske hittar en liten dörr att kunna gå igenom redan snart. 

Annars är jag på förkylning nr 2 i detta nu. Trist. Fördelen är att det är skid vm på tv från hemmaplan i Falun. Det hjälper en att stå ut. Det är fantastiskt att kunna heja på dom gul blå! Herrstafetten hade jag tänkt se på plats men jag är ganska mkt orolig hur min rygg pallar ca 44 499 st runt omkring mig. 

Missberäkning

Vilken miss planering! Tja, ibland eller som oftast är det lätt att vara efterklok! Blev ju inte alls nå bra med att jobba i vården. Hela veckan nu har jag haft ont och gått på morfin. Har lyckats jobba på kontoret iaf några timmar varje dag. Men när jag har kommit hem har jag stupat i säng och sovit bort nån timme. Shit happens. Så himla tråkigt och inte alls som jag hade velat. Natten till fredag var det så pass ont att jag inte kunde sova ordentligt. Vaknade så fort jag rörde mig. Så det känns som om jag är tillbaka på ruta ett. Det skulle ju bli bra?!  Hur som helst, ringde till ortopeden och den 18 fick jag tid både till röntgen och läkare. Han som opererade mig. Så, en och en halv vecka har jag nu på mig att förbereda. Kriga mot bättre vetande tar på krafterna. Men det kan ju inte vara meningen att det ska fortsätta så här livet ut??? Då blir jag galen.....

SKID VM . Alla gnäller och skäller om hur dyrt det är och att det är på bekostnad av oss som är skrivna i kommunen. Att det kommer bli kaos när det inleds. Jag håller med om att det blev alldeles för mkt pengar som spenderades och kanske inte så väl planerat Om man underhållit byggnader och vägar hela tiden fram kanske kostnaderna kunnat hållits nere. Resecentrum, behövde vi verkligen förnya den? Lägga om vägar och bygga nytt till ingen nytta. Det blev inte till det bättre kan jag säga. Jag räknar kallt med och in resecentrum budgeten till vms även fast dom säger att det inte hör i hop.
Dom flesta som åker dagligen vid den nya sträckningen upplever stora problem och hur ska det då inte bli med dom som kommer utifrån?? Kalabalik!!!
I alla fall så gillar jag skidor, vm och sport över lag så jag tycker att det kommer bli kul att tävlingarna är i Falun. Siktar på att se herrarnas stafett den 27/2. Hoppas jag orkar. Har lagt lite extra ledigt den veckan så jag kan se tävlingarna på Tv.

Jobba

I går var det dags för mitt första pass i åren sen den 26 okt 2013. Den dagen sjukskrev jag mig. Grät floder när jag körde hem för det gjorde så ont. Landade i soffan och hämtade andan några minuter. Packade en väska och sen körde min man mig till akuten. Man kan säga att det var där allt rasade samman. Korthuset föll.
Ja, hela den resan efter den dagen är ju ett kapitel för sig med många sidor. Men sedan den dagen har jag inte jobbat i vården. Från den 1:a september har jag varit på kontoret med anpassade arbetsuppgifter. I går kväll var det alltså dags att testa ett 4:a timmars pass i vården. Kände mig helt borta. Tankarna på vad som hände sist jag jobbade fanns med mig hela tiden. Just med arbetsuppgifterna kom det ju tillbaka pö om pö. Kände mig enormt varmt mottagen och välkommen. Fick dock vara frågvis med mkt men det fick vara ok en gång som denna. Det gick bra. Ovant och jag var kanske lite för försiktig med ryggen men det som kändes mest var alla nya intryck och att det var mkt gå. Benen fick sig en körare och ryggen så klart. Behöver träna den mer och bygga upp musklerna. Hur jag böjer mig och bär/inte bär var inga problem. Väl hemma rasade jag ihop och kl 22 sov jag gott :-) I dag är jag sliten, eller tja jag har ont i ryggen, det ska jag inte hymla med. Det blir en lugn lördag. Men jag räknade med ont så jag la 3 dagar ledigt efter första passet.

Lille man har feber, halsont och hosta. Misstänker lite värre luftrörs inflammation. Astman sämre med andra ord. Tråkigt.

Det snöade så sjukt mkt när jag åkte hem igår kväll och det snöar fortfarande! Det vräker ner och det är snö överallt. Det kommer mer dessutom, ska snöa hela helgen.  Vackert ute är det! Ska ta en vända med kameran i dag tror jag bestämt.

Träning

Äntligen sitter jag på en träningscykel hemma i vardagsrummet! Det tog sin tid och man lär av sina misstag. Har fortfarande inte löst problemet med en viss firma som jag blir galen på. Den cykeln står kvar nedpackad i original kartongen och ska skickas tillbaka. Ger inte fem över för denna firma längre. Min make ringde och "pratade" med dom, jag stängde in mig i badrummet och spolade vatten så jag slapp höra hans fina samtal :-) Nu har jag iaf en bra cykel. Vi åkte till Intersport, som för övrigt är min favvo butik. Lite dyra ibland men nu blev det stabila Intersport att vända sig till. Och det blev bra. Har gjort några pass och den träningsformen passar mig bra. Har ju svårt att cykla ute och eftersom jag fortfarande kör rehab är det toppen att kunna sitta och trampa. Så nu sitter det ett tränings schema på kylskåpet :-) Kanske kan få tillbaka lite endorfiner!

UPDATE

Vissa dagar gäller att hålla humöret uppe och spotta i nävarna extra mycket. Har haft ganska många sådana dagar de senaste veckorna. Då är det svårt att hitta inspirationen att pränta ner några rader på en betydelselös blogg. Skulle mer behöva vinden i ryggen och en spark där bak för att få positiv energi. MEN jag tuggar på och försöker lyfta huvudet så pass att jag kan andas utan problem och se framåt en bit iaf....

På lång sikt så planerar vi en resa i november då jag fyller 40 och dotter fyller 15, samma dag. Då flyr vi till värmen några dagar. Så välbehövligt. Har en känsla av att jag behöver en del piller med mig och jag får väl softa på hotellrummet när dom andra dyker i havet med delfinerna eller lever loppan på Auqa Land. Förhoppningsvis är ryggen ok då och jag jobbar 100%. Underlättar med flygresan eftersom det går att flyga från Romme, Dala Airport. Slipper bilresan och övernattning på Arlanda. Ett moment mindre för min rygg.

U2 konsert fick min man i julklapp av mig, det är i september så är jag ok blir jag med annars får han ta med någon annan U2 fantast. Några milstolpar är bra. Även fast man har MOTVIND 6 dagar av 7!

Kämpar med träning av ryggen och sist hos sjukgymnast la vi till ryggövning med vridningar eftersom det kommer sånt när jag ska tillbaka till vården snart. Känner att jag har grym träningsvärk efter det då jag körde igenom alla övningarna igår kväll. De flesta dagarna gör jag 2-3 st övningar.
Det jag har svårt för är konditionsträningen. Att komma igång med det på allvar liksom. Promenader visst men det ger inte så mkt. Höjer inte pulsen så pass att det ger resultat. Trampa vatten försöker jag med 3 ggr/vecka men svårt när Lugnet ibland håller stängt. Oftast funkar det och jag gillar den träningen. Cykel träning ska jag börja med bara jag lyckas med att köpa hem en riktigt bra cykel!!! Haft stora problem med en sån beställning. Nu ska jag returnera en och köpa en på Intersport på plats, hemma i Falun. Vill så gärna träna ordentligt. Det har ju alltid varit min oas. Min livlina. Det ger mig energi, adrenalin och jag blir stärkt på mer än ett sätt. Det försvann helt när jag fick ont i ryggen. Nu vet jag liksom inte hur jag ska vända och vrida mig för att må bra. Så många lösa kort snurrar omkring mig och jag kan se mig själv trycka på den röda nödstopp knappen ett antal ggr men ingenting händer. SÅ lite vind i ryggen hade inte skadat!