I onsdags var det ju tjejruset i Falun. Förberedde mig på en enorm känslostorm men den uteblev. Eller ja, den nedstämda uteblev. Däremot fick jag adrelanin som hette duga och en sjukt positiv skjuts i rätt riktning. Promenerade det snabbast jag någonsin gjort och lättade på stegen till jogging ibland. Absolut ingen fart att prata om och lugna nedsättande steg i marken. Flåset kicka ju på max direkt eftersom jag är totalt otränad. Noll kondition. Men det gick! Jag tog mig runt 5 km på 36:45. Imponerande tid för att vara "sjuk". Om jag nu är sjuk. Trasig kanske är ett mer passande ord.... Den 10 juni har jag lovat mig själv att det är upp till kamp om detta! Vad går jag miste om? Måste bara måste..
Idag var det tävling igen. Superkul att få vara med och döma slalom när barnen tävlar. I dag kunde jag vila mera mellan varven och åkte hem när det var lunchpaus. Att jag kunde slänga mig i soffan 45 min gjorde susen :-) Har verkligen hittat ngt som jag trivs med och tycker om. Dessutom träffar man mkt spännande och roligt folk att umgås med.
