Dagarna springer förbi oss nu! Är det inte 35 grader varmt (värme rekord i Sverige i veckan) så är det åska och blixtrar som lyser upp hela himmelen! Har blivit 8:e augusti redan och jag räknar ner dagarna till jobbstart. Det är med blandad förtjusning jag tänker på detta. Stor längtar till min plats vid datorn på jobbet och alla kollegor men livrädd för att gå in i vården och inse att jag inte kan. Det behöver inte bli så, jag vet, men risken är stor. Är bara en urtråkig realist.
Efter ett litet missöde har jag haft mer ont i ryggen än vanligt några dagar. Min TENS apparat gick sönder och sonen råkade av misstag kliva på min högra häl mitt i språnget och det rev till i hela ländryggen. Bultade länge efteråt och illamåendet vällde upp. Tänk vad skör jag är. Så lite som behövs för att jag ska gå sönder. Har tagit morfin igen nu några dagar men hoppas på att det funkar med trampa vatten och två nya TENS apparater så smärtan ger sig. Förhoppningen är att kunna sluta med morfin innan jobbstart!
Vikten ökar och jag har ingen som ork att ta ett krafttag för att gå ner dom kilon jag gått upp. Min kropp är inte som den har varit. Men jag låter det bero några dagar till. Inte så att jag frossar i kolhydrater, men ibland faller jag igenom och då mest på ostbågar och helt enkelt bara slutar att äta. Vilket är urdumt. Blir mer vardag och rutiner from den 18:e då barnen börjar skolan. Kan inte annat än att se tiden an och invänta lust och den där jävlar anamma känslan. Den kommer. Det vet jag.
Har hittat till lchffamiljen Kanske en blogg där så småningom. Kul att kanske kunna få vara med :-) Men nu är det inte läge. Eller så är det det jag behöver. Kanske. Känner att jag enormt mkt att bidra med, allt från recept till kloka ord efter mer än tre år på LCHF.
