Vissa dagar är tyngre än andra. Man kämpar för att inte släppa taget helt och hållet. Krampaktigt fäster man sig vid det som går att få tag på. Verkligheten är inte varje dag så vacker och fin. Hur välmålat det än ter sig finns det ett mönster som ingen annan ser.
Det krigas inombords samtidigt som det infinner sig ett lugn med tanken på att ge upp inte är ett alternativ.
Lustigt det där, att det kan blåsa storm och vara lugnt på samma ställe. Samtidigt.
Sinnesfrid? Långt ifrån. Kaos är närmare sanningen.
En dag i taget annars rämnar livet.
