I dag var jag till ortopeden. Tänk att jag varje gång lämnar denna mottagning ledsen och bedrövad. Återigen får jag slaget i ansiktet att min smärta inte kan behandlas. Bara lindras. Att det onda jag känner vid rörelse aldrig blir bra. Att jag varje gång jag böjer ryggen kommer känna smärta.
Hur som helst, han var inte nöjd med att det fortfarande hugger i ryggen när jag nyser och att jag har så pass ont runt i kring. Jag är tidigt ute med att jobba och träna. Har lite för hög fart i uppförsbacken. Hur ska jag kunna ta det lugnare?! Jag tycker inte jag gör någonting alls på dagarna! Men det gör jag tydligen. Så dom nya direktiven från doktor lyder:

Jobba dom timmar jag kan. Fortsätta på 25 % även i oktober.
Träna i bassäng med wetbelt 3 ggr/vecka i 3 månader för att kunna kontrollera smärtan och jobba med musklerna.
Ha korsett mer och inte böja ryggen.
Ta morfin om jag har för ont.

Så jag får jobba på med min onda rygg. En dag i taget.

Fick fin backup hos sjukgymnast nån timme senare. Gick igenom nya övningar och avstod nålarna. Dom hjälper inte ändå. Hon visade även hur jag kan böja mig fram utan att böja ländryggen. Hon visade sätt att sitta som inte ger mig mer ont, sätt att stå utan att belasta mitt onda. Jag ska träna upp min andning oxå. Har mkt att jobba med nu.
Det var ett mkt bra besök och jag kände jag fick lite hopp tillbaka. Men ibland blir tankarna och frustrationen alldeles för påtaglig. Kommer aldrig kunna acceptera smärtan. I bland vill jag skrika jävla rygg och bara sparka och slå vilt omkring mig. Men så sansar jag mig och faller igenom.
Livet?