Startade dagen med näsblod. Inte så kul för det var sån mängd. Men lite blodstillande vadd och liggläge en stund till gjorde susen. Inget mer sedan dess! Vet inte varför det kom, biverkning kanske från någon medicin.
Igår kväll hade jag en ner dipp. Humöret åkte hiss neråt ordentligt kan jag säga. Ledsen, tråkigt, less på allt det onda. Det tar på psyket allt detta. Men i morse var humöret lite bättre och jag känner att jag får ta nya tag igen. Börjar med att acceptera att jag kommer att äta mer kolhydrater än vad som är ok. Varken strikt eller liberal lchf passar mig nu. Jag får helt enkelt äta det som kroppen vill ha. Jag är inte stark nog att hålla undan det där otäcka sockret. Dessutom måste jag läka ordentligt och jag tror att jag behöver dom där extra kolhydraterna. Det är ok denna sommar att släppa spärren och kunna slappna av. Acceptans.
I tisdags tog jag bort stygnen. Det krävdes 2 sjuksköterskor och 40 min. Stygnen var djupt sydda och ihop. Annars är det mest vanliga att man syr ett och ett stygn. Mina satt ihop och det gjorde ONT. Satt på en pall först men efter halva tiden höll jag på att svimma och fick lägga mig. Det har iaf läkt ihop väldigt fint så jag hoppas att ärret inte blir allt för synligt. Bilfärden dit gick ok. Det var fruktansvärt obekvämt men det gick.
Igår och idag har jag klarat av att långsamt promenera runt udden här hemma. Det stärker psyket. Fortfarande känner jag mig mkt försiktig när jag går ute och kan inte alls ta snabba steg, då gör det för ont bak i ryggen. Det får ta den tid det tar på mina små korta promenader!
