Ja, vad är det? Jag har så svårt att definiera VILA. Det är ett ord som man absolut inte kan förknippa med mig. Dessvärre så är det just det jag behöver nu. Vila. Idag har jag försökt att ta det lugnt, inte starta några överdrivna projekt, sitta still mycket och ofta. Jag åkte och tankade bilen, körde in i biltvätten och handla thai mat till lunch. Är det att vila? Jag kunde ju ha hand tvättat bilen och lagat mat själv. När vi åt såg vi på film fast solen lyste utanför fönstret. Sedan somnade jag i solstolen i några minuter. Är det vila? Det kan väl inte vara meningen att jag ska konstant sitta still??! Då blir jag nog komplett galen! Nej, detta måste vara vila för mig. Inte träna alls, bara sjukt korta promenader utan att få upp flåset. Som jag saknar att vara ute och löpa... Helt otroligt vad jag saknar det nu.... Jag vet ju inte om vila hjälper mig, jag vågar knappt tro det faktiskt. Men jag är inte heller sämre i ryggen. Har inte det där ONDA jag hade när jag åkte till akuten.
Jag vet att det är en otroligt långdragen historia detta så jag hyser inte stora förhoppningar på att komma igång med löparträningen de närmaste månaderna. DET tär på psyket kan jag säga.... Från att ha tränat minst 3 ggr/vecka till ingenting. Så jobbigt. Men man kanske vänjer sig.... Att inte röra på sig. Att inte höja pulsen. Att inte bli svettig under snabba promenader eller långa löparturer. Men jag vet inte. Någon gång kommer jag tillbaka. I löpar spåret. Och till jobbet. Det saknar jag också. Mitt jobb. Mina arbetskompisar, min dator, min planering, mina tanter och farbröder...
Ja, vad är vila? Kanske är det just det min rygg och jag behöver. Kanske är det det jag gör nu. Jag vet inte.
