I går joggade jag mina första steg på länge. Sen veckan efter midsommar för att vara närmare exakt. Och vilken känsla! Så gudomligt skönt att kunna lyfta på fötterna snabbare än promenad fart. Det kändes bokstavligen som om jag flög fram. Det var svårt att hålla låg profil så att säga, att hålla låg fart, tänka på stegen och inte ta för många. Mer gå än jogga. Det gick vägen och i dag känner jag inget speciellt i ryggen. Som vanligt. Jag har ju ont varje dag men mindre och mindre och jag tror att börja jogga hade mer psykisk effekt. Tänker ju dygnet runt på min ryggvärk och lite jogga lättar garanterat på humör och tankar.
Handlade nya Nike löparskor idag bara så där. Så grymt sköna! Ser fram emot nästa vända. Men sjukgymnast ställde ultimatum, jogga = ryggövningar hemma varje dag. Vilket jag hållt! Ute på gräsmattan i sen sommar/höst värmen.
Var tveksam länge till att jag skulle kunna röra på fötterna igen. Snabbt. Många många grymt jobbiga tankar snurrade i tankebanan kan jag erkänna. Därför var det en enorm lättnad när han i måndags sa jag kunde testa jogga lätt. En sån där STOR sten som lyftes från axlarna. Skulle tippa på att det var välbehövligt!
Hur som helst, jogga, nya skor, träna mm. Livet går ju vidare liksom! Det finns ju annat... Jobb barn familj handla träna städa mysa allt! Och jag gör det med!
