Fin middag blev det med röd vin. Min kära make kan bara han vill! ♥
Det blir fotboll ikväll men bekvämt hemma i soffan, kändes som rätt beslut trots att jag hela veckan varit inställd på puben. Man är inte mer än människa och mänsklig nog att kunna ändra sig då man är TRÖTT
Promenader och sjukgymnastik för att stärka ländryggen räcker inte till för att stilla mitt sinne och lugna min frusration. Jag SAKNAR min löpträning något så grymt mycket. För varje dag jag vaknar med ont och inser jag att jag får vänta länge med att börja igen. Jag får helt enkelt börja ställa om tankebanan och bli förberedd på att lägga skorna på hyllan vad gäller löpning och slå rekord. Jag måste inse att jag får vara nöjd med att ta snabba långa promenader. Jag vet inte hur jag ska kunna tackla detta? Det är ju när jag springer som jag andas. Om jag inte får andas kan jag då överleva?
Många tunga tankar och funderingar en fredagkväll..... Dock är jag så ENVIS att jag snudd på är dum. Vill jag löpträna igen så kommer jag att göra det. MEN jag hittar inte känslan , inte heller envisheten. Inte på månader har jag kännt överlevnadsinstinkten. Vilket är bedrövligt, för det är inte jag.
Livet är inte alltid rättvist.....
