Hur man än vrider och vänder på sig ibland så är det uppförsbacke. Just nu är det så för mig. Det är tungt och jag försöker hålla i. Klättrar några steg, halkar ner igen, klättrar upp, halkar ner.... MEN hur tungt det än är, hur jävla tvär uppförsbacke det än må vara tänker jag inte ge mig. Kan härda ut, andas lite och ta sats igen.
Inspirationen är låg. Trösklarna höga. Sitter nu med lusmedel i håret igen för att avhysa de sista gästerna, man ska ju göra det igen efter en vecka. Annars är det jobb. Mest energi tar min rygg, den onda delen. Den tar ner mig rejält. Inga värktabletter hjälper längre och sjukgymnastiken gör jag för att jag måste. 3 månaders sjukgymnastik på papper innan jag kan bråka om ortopeden. Det lär ju ta sin kraft.
Tack och lov är det höst ♥
