Kors i taket men idag har jag haft en helt ok dag om man ser till smärtan. Visst, fortfarande morfinsmärtlindring men den tog bättre än vanligt. Fick nålar igår, kanske spelar in. Tog sömntablett och sov 8 tim i ett sträck. Vilket inte har hänt sen i höstas. Det kanske oxå spelade in. Hur som helst, mindre smärta idag, spelar ingen roll hur det kommer sig men det är klart jag funderar! Samtidigt vet jag att det svänger och att det kan hända att jag knappt kommer ur sängen i morgonbitti och/eller har det värsta smärtan någonsin. Jag är inte negativt nu utan realist. Ren och skär fakta.
Har fått några timmar till distans nu över beskedet. Vet inte riktigt hur jag ska tänka vidare. Ibland tar jag det som en väckarklocka, ibland tänker jag att operation kommer att ge mig mer mindre ont än vad procenten säger, vad statistiken säger. Men oftast tänker jag inget alls. Det har liksom blivit tomt. Mer tomt än vanligt :) Har visserligen bara gått 2 dagar så än finns det tid till att landa. Och operation blir det hur som helst. Sista utvägen för den värsta hemskaste smärtsamma värken. Min önskan är att det blir i april. Så jag hinner läka lite före sommaren.
Ett problem som jag har är morfinet. Läkaren sa att jag äter inga stora mängder men jag har ätit många månader så min kropp har blivit beroende redan. Måste försöka trappa ner. Testa att gå ner, kanske vara utan eller gå på minsta mg. Men jag skulle inte köra i absurdum, jag har ju trots allt en smärta, en anledning till att äta dom. Dessutom kommer jag få det efter operation och sen ska det sättas ut. Jag har insett att jag kommer få en himla vår och sommar. 4 månader med korsett. Jag får hoppas på ett milt sommarväder :) Dessutom har jag gått upp i vikt. Har läst på och de allra flesta går upp. Morfin triggar sockersuget. Inte alls kul men en förklaring till mina egna tankar. En bekräftelse på något jag anat. Känns dock betryggande att veta att man inte är ensam om problemen. Fruktansvärt att vara medveten om alla kamper och matcher jag har framför mig. 2014. Mitt tuffaste år.
*Gå ner i vikt.
*Sluta med morfin och sömntabletter.
*Börja träna. Från noll. Inte löpträna, det är färdigt med det.
*Orka med en operation och framförallt, tiden efter.
*Lära mig vad min kropp svarar på för smärtlindring.
Idag fick jag sällskap på promenaden. Lilleman var lite hängig och förkyld så en promenad i min takt passade bättre än paddel träning. Blev en omväg förbi sandlandet till affären för att köpa lördagsgodis.
