Har försökt landa i tanken på att det väldigt snart blir en operation. Lyckas si så där. Ena stunden känns det bra, andra oroligt för att sen ändras till olustigt. Tankarna maler sönder mig. Det är svårt att stänga av och tänka på annat än träning sjukdom smärta rygg ont eller operation. Jag kan inte hantera när det väller över mig stup i kvarten. Tankarna blir för många och för tunga. Men jag kanske måste försöka acceptera att det är så ett tag nu, även fast jag inte vill. I vissa lägen och situationer måste man visa acceptans och förståelse trots motstånd. Jag kan inte välja att kriga mot mig själv längre men jag kan inte heller välja att acceptera det som smärtar. Det river och sliter. Om och om igen känns det som om jag går sönder bit för bit. Hur kan man inte kriga mot det?
Återhämtning. Efter över ett år av smärta och med en stel operation som pricken över i. Det är en slitsam period och tung tid och jag funderar över hur jag fysiskt ska återhämta mig. Psykiskt är det bara att jobba på men min kropp är ju slut på så många sätt. Hur återhämtar man en slutkörd kropp som alltid alltid har ont? Sömn, ja visst men sedan i somras kan jag räkna på en hand alla nätter som jag sovit hela natten. Är sömn enda sättet? Det är en diskussion jag måste ta med min ortoped.
En dag ska jag förklara ordentligt min diagnos. Jag tror inte att jag skrivit riktigt vad det är och hur det blir i framtiden. Kallduschen vi fick den 20:e mars med diagnosen har jag ännu inte klarat av att acceptera. Jag kan inte se långt fram.
Långfredags tankar. Inte så muntra. Vi är trötta idag och hänger lite med huvudet men det går över. Snart lyfter vi blicken!
