5:e maj

Nu står det klart att jag läggs in den 4:e maj kl 18:00 och ligger på operationsbordet den 5:e. Blev precis nervös på riktigt allvar. Känns oerhört tufft att göra detta men det känns som om jag inte har så många alternativ kvar. Eller inget alternativ alls för att vara exakt. Jag vet att jag har en helvetetes resa framför mig men det finns ingen återvändo. Vill jag ha några ok år med min underbara familj måste detta göras. Till hösten borde jag vara skapligt bra i ryggen, kanske inte helt 100 men snudd på.

Min envishet tar mig många kliv framåt när de flesta stegar bakåt. Jag vet att jag vinner styrka i att bara vara medveten om att jag bär med mig denna självbehärskning och envishet. Ibland kan det hända att den snubblar på gränsen till enveten och jag känner mig dumdristig men oftast är det rätt det jag har gjort. Mitt kämpande har varit rätt. Den här gången vill jag i slutändan kunna höja näven i luften och deklarera min glädje. Vill höja näven i luften och konstatera att ingenting biter på mig. Jag vill kunna säga att jag klarar det. Jag ska kunna sätta pricken över i med att förklara att min smärta är övervunnen.

Dag 5 utan morfin. Välkommen. Mer motiverad än någonsin.