Ja jag prickade ju in alla 3 inför operation. Ortopeden hade 3 kriterier och jag skulle minst pricka in 1. Jag fick fullträff vilket han såg som positivt. Positivt i den bemärkelsen att det ökade på procenten att operation skulle lyckas sätta ner smärtan. När han sa att han såg det positiv tyckte jag han var konstig eftersom i min hjärna vid första tanken var det bara dåligt att jag hade allt fel. Men så när han förklarade så höll jag ju naturligtvis med. Det första var att han kunde framkalla smärtan. Jag la mig på mage (vilket tog en stund!) Och så skulle han framkalla smärta på exakt det ställe man såg på magnetkamera bilden, alltså vid L5-S1, där jag har problem. Första gången han tryckte till spände jag emot hela kroppen för jag visste att det skulle göra ont. Nä du sa han, nu spänner du emot, slappna av hela kroppen. Så jag var tvungen att göra det. Och han tog i. Och jag skrek. Och jag grät. Aldrig har jag haft så som just då. Min man var på väg upp och skulle slå han på ren instinkt. Aldrig önskar jag någon denna smärta. Så där prickade jag in första. Det andra var att det gör mot när jag nyser och/eller hostar vilket det gör. När jag nyser är det som om hela ryggen ska gå av, mitt i tu. Det gör sjukt ont!!!! Precis som när jag låg på britsen och han tryckte till. Återigen hemsk smärta jag inte önskar någon. Inte ens min värsta fiende. Sista var enkel. Nikotinfri. Och det är jag ju sedan många många år. Det ökade chansen att läka ordentligt. Kan tänka mig att det är extra bra för mig då jag ska läka ihop med mitt eget ben.
Så. Det var alla tre positiva sakerna. Jag ber till Gud att mkt av smärtan "runt omkring" följer med på köpet.
Träning är a och o. Jag vet att jag har en bra grundkondition och kommer säkert en bit på den. Men man får ju tänka på att operationen är som ett maraton. Så i v 19 ska jag vara i "toppform" :) Så bra man nu kan vara med morfin i kroppen!
