Äntligen har det blivit lite vinter, känns toppen! Tänk vad lite snö och kyla kan göra för humöret :-) Underbart vackert överallt ute. Ska fota lite ikväll eller i morgon så jag kan bevisa att det minsann varit vackert vitt även denna vinter om det än må så vara nån vecka... När en annan var liten kom den första snön i oktober och töade bort i april. Man sprang ut när dom första snöflingorna dalade som diamanter från himlen. Vi dansade oss yra och vara bara så lyckliga i första snön. Fantastiskt fint minne. Har alltid älskat vintern, snön och kylan. Hur det bet i kinderna när man var ute och hur det stack i fingrarna när man varit ute för länge. Det är något speciellt med det gnistrande vita täcket som lägger sig över det mörka. Som för att skydda. Kan känna total eufori när jag är bland skinande vyer av snö, det knarrar under skorna och det känns som om man är i sin egen lilla värld. Är nog därför jag inte tvekar att ta på mig löparskorna en kall vinterdag. Jag är ingen skidåkare. Varken längd eller slalom. Inte ens skridskor. Ändå älskar jag kylan och vintern....
Drog värken till sin spets idag. Tog minsta möjliga styrka på morfinet i morse. Pysslade lite och var helt oplanerat och cyklade 2 mil, lugnt visserligen, men ändå 2 mil. Kan säga att det var dumt att inte ta full dos. Urdumt för jag har haft otroligt ont under em, värre än vanligt. Ganska övertygad om att det inte var pga cyklingen. Lika urdumt var det att ta kvällsmedicin kl 22:00 igår. Kunde inte sova. Totalt klarvaken. Minns inte när jag somnade men började vakna av smärta framåt morgontimmarna. Hur som, ska hålla mig till vanlig medicin på mina invanda tider.
