Vaknar till Paolo Roberto som lagar mat på TV 4. Tja, sämre kunde man vaknat... :-)
Sovit bra ända fram till tidiga morgonen, började vakna av smärta runt 4. Så himla ont. Kanske måste ta min kvälls medicin senare så den håller hela natten. Så hemskt att vakna när man bökar runt i sängen. Har insett nu att det är därför jag är så trött när klockan ringer.
Tankade en massa energi på jobbet igår. På avdelningen, hos chefer, gruppledare och sjuksköterskor. Alla säger samma sak, SJUKT att man ska behöva vänta så länge som 4 månader. Hänsyn måste visas till min ålder, jag är inte ens 40 än. Borde vara första prio på mig tycker jag. Men jag kan fortfarande gå. Så jag får vackert vänta.
Hur som helst, det var skönt att vara på jobbet. Länge sedan nu. Blev riktigt sugen på att försöka jobba några timmar varje dag. Tvivlar att jag kan sitta vid datorn 4 timmar men 2 kanske går. Jag är helt sjukskriven nu till 3 februari men sen kanske. Tyvärr är jag inte ett dugg bättre, snarare sämre men jag har en känsla av att jag aldrig kommer bli bättre. Så känns det ibland. Om jag inte får OK på operation. Viss smärta kan jag acceptera. Smärta som jag vet aldrig kan försvinna helt får jag lära mig att leva med. Men jag vägrar lägga mig ner och dö. Vägrar ge upp.
Ska iväg till sjukgymnast om ca en timme och cykla. Igår var jag där och gjorde mitt. Blev två nya övningar och det gick bra.
