Dagarna som gått...

Inga höjdare precis, det enda glädjande var från i fredags då jag ringde ortopeden och fick bekräftat att jag inte skulle behöva vänta 4 mån. Hon rekommenderade även att jag skulle ringa lite då och då utifall jag skulle ha tur att det just precis blivit ett återbud. Chansen är inte så stor till detta då jag allvarligt tror att man släpar sig till ett besök på ortopeden hur hårt motstånd man än har. Det är en lång väntetid som tar på krafterna.
Olika bud när man ringer dit, dock gillade jag detta svar mkt bättre!

Lördag och Söndag har varit långa tuffa dagar med mkt smärta. Ska ringa och diskutera smärtlindring med min läkare på VC imorgon. Detta går inte längre. Jag har så ont. Tyvärr är jag inne på dom starkaste av dom starkaste men kanske man kan få till någon blandning. Värken måste bort. Det som är värst är facettlederna. De lederna som krånglar när jag ska böja ryggen. Åtminstone tror jag att det är det. Annars gissar jag hejvilt på inflammationen!

Jag skulle kunna skriva en hel roman om detta, om min smärta, kapitel efter kapitel men jag avstår. Behöver egentligen inte ens skriva att jag har ont då det är en del av vardagen nu. Kan ju hellre skriva den dagen jag inte har ont! Men en dag kanske jag skriver en bok om detta helvete. Hur familjen drabbas när en får ont. Hur hela livet och vardagen vänds upp och ner pga av smärta och pga landstingets regler. Hur man lever vidare med ryggont. En vacker dag kanske jag skriver ner alla känslor och beskriver denna smärta jag inte ens önskar min värsta fiende. Förhoppningsvis får jag då även skriva om vägen tillbaka och hur livet blev bra igen.

Bilder i massor; allt från frukost till vackra vyer!