Idag var det både skönt och smärtsamt att ta denna vända. Skönt att ens kunna gå den (även fast det gjorde ont och tog tid) och smärtsamt mest psykiskt för tankarna kom över att jag inte kunde springa den. Men jag är glad att jag försökte för hur ont jag än fick både fysiskt och psykiskt kände jag mig tillfredställd när jag väl kom hem. Jag klarade faktiskt av det! Promenad två blev mina vanliga två varv runt udden hemma på eftermiddagen efter att vi hade sett Iron Man.
Idag ville barnen spendera sina pengar dom fick i julklapp och de visste vad dom ville ha, T ville ha en surfplatta och D Skylander till PS3:an. Alla nöjda och glada! Vi bidrog lite också, T har varit så duktig på att spara till en ny paddel så lite belöning var på sin plats!
Imorgon drar vardagen igång för mig. Sjukgymnastik kl: 13:30, känns otroligt skönt att komma igång igen. Känna på allvaret :-) Ryggläkare sa ju att jag skulle fortsätta med det så det kommer rulla på under våren skulle jag tro! Har funderat på om jag ska köpa en träningscykel (eftersom det är det jag kan göra) men kom fram till att låta bli. Av två anledningar: jag har skänkt min som jag hade till Falu Kanotklubb, till deras gym (precis innan jag började få ont, använde den inte så ofta och så ville jag gynna dom) jag kan ju faktiskt åka dit och trampa lite. Andra anledningen var nog den största: jag kan ta mig utanför huset och cykla vid Dala rehab! Då är jag social, tränar och får se något annat än dessa väggar som jag börjar tröttna på... Så inget köp av träningscykel!
Återstår att se hur sömnen ser ut i natt. Man skulle ju kunna tro att jag borde få somna tidigt och sova många timmar men tar inte ut något alls i förväg längre. Jag har lärt mig den hårda vägen.
