fredag 24 januari 2014

Ostbågar

Jag är en LCHF:are. På allvar. På riktigt allvar. Jag älskar maten och allt som hör till. Jag är vältränad, disciplinerad och karaktärsfull. Egentligen ska jag tillägga, för det enda viktig för mig dessa dagar är detta:

Kan för allt i värden inte begripa varför. MEN jag har lärt mig att man inte alltid måste förstå. Med all erfarenhet jag har packat med mig, har jag förstått att jag i vissa lägen bara ska ge kroppen vad den vill ha. Just nu är det en skål med ostbågar någon gång ibland. Sjukt för det finns inget som helst nyttigt i dessa. Frukt kan jag förstå att jag får ett sug på men ostbågar?!
Shit happens, jag är svag dessa dagar pga en obeskrivlig smärta. Jag kämpar med att överleva varje timme. Har ett hårt motstånd och låter jag för ett ögonblick tankarna vandra iväg kommer dom ta över. 

Idag valde jag att ta promenader och trotsa det onda. Två korta långsamma promenader. Hela min kropp skriker efter konditionsträning, efter rörelse och aktivitet. Jag vill svettas och ta ut mig, kämpa efter andan och ge det där lilla extra.


Så mycket som jag vill göra. Jag vill leva igen!