Fredagmorgon

Vaknar denna dag med en apelsin celsius och att vinka barnen hej då för sista gången denna termin. Äntligen jullov men total avsaknad av julkänsla när man tittar ut. Snön lyser med sin frånvaro :(  Inne försöker jag allt jag kan med julgran pepparkakshus och tomtar i fönstren. Enligt barnen lyckas jag till 100 % men jag själv har det svårare att hitta känslan....

Med telefon i hand väntar jag på att min läkare ska ringa. Känns inte speciellt hoppfullt. Inget specifikt som tyder på det men bara en sån där känsla man har i magen.

EDIT: Delseger 1 avklarat! Står numer i kö till ryggteamet. Det var både skönt och nervöst att få veta. Rädslan kom som ett brev på posten när min läkare läste svar från ryggläkaren. Nu hamnar mitt öde i händerna på dom som kan, specialisterna. Nu är det bara att följa med och hantera nervositet och rädsla på mitt sätt. Hoppas på att kön är kort....
Jag har:

• artros i facettlederna (lederna som gör att man kan böja på ryggen),
• diskdegeneration (åldersbetingat; ingen stötdämpning) 
• ett ödem (inflammation med vätska) där sista kotan möter bäckenbenet.

3 saker som stör mitt normala leverne. 3 orsaker till att mitt liv är upp och ner. 3 orsaker till min oförmåga att: jobba, leva, träna. 3 orsaker som rubbar ALLT. Jag är bara en spillra av den jag brukar vara. Denna värk är utom denna värld, en smärta jag inte ens önskar min värsta fiende.
Kan du tänka dig följande: inte kunna knyta skorna själv (du kan inte böja dig ner), inte ta ett glas vin till maten (pga all morfin), inte jobba (pga all smärta när du rör dig trots morfin), inte kunna bowla med barnen (för att efteråt inte ens kunna gå), inte kunna gå på bio (kan inte sitta still länge) behöver en putt upp ur sängen på morgonen (kan inte själv)... Jag kan fortsätta HUR LÄNGE SOM HELST! Men ni hajar dilemmat och kontrasten till mitt pigga aktiva liv som jag hade innan detta smög sig på. Löpträning 3 ggr/v och simmade 2km en gång/v. Lägg till promenader och ett aktivt jobb som jag ÄLSKAR! Att jag dessutom fått "avancerat" till att planera vårat dagliga arbete mm gjorde bara att jag trivdes ännu mer och bättre. Inte alltid en dans på rosor men jag har bra öga för planering, schemaläggning och kan hantera det som följer med. Lät som en jobbansökan! :-) Jag vet att jag är saknad på jobbet och jag saknar jobbet lika mycket.
Gled från ämnet lite.... Hur som helst. Nu är det på g får jag hoppas med ryggteamet. Kanske jag kan slappna av och stänga av funderingarna under jul och nyår men jag tvivlar. Ska göra mitt bästa.