Börjar tröttna på att
gilla läget. Jag har nog slut på energi alldeles snart och ingen tillgång till påfyllning. I dag kunde jag inte ens träna mina övningar hos sjukgymnast. Det om något är grymt irriterande. Jag kan snart inte ta detta mer. Hela natten har jag haft ondare än vanligt, så jag kunde ha räknat ut med lilltån att jag inte skulle fixa träning idag, TROTS mer morfin än vad jag ska ta. Det finns snart ingenting som biter på mitt onda. Det övergår allt.
På torsdag ska jag få göra datortomografi. Den bästa av de alternativ som finns bland röntgen har jag fått höra. Det inger lite hopp. Hoppas att det ger något, att det visar något som man kan göra någontng åt för jag går sönder. Går sönder lite varje dag, tappar den ena pusselbiten efter den andra.
Är det så här man bryter ihop?
