Läkarbesök. Nådde inte riktigt ända fram till dit jag ville (ryggteamet). Men inom 2 veckor ska jag ha varit på magnetkamera och gjort ett besök på gyn. Gyn för att kolla bäckenbenet. Eller, det är väl mest för att ryggteamet vill utesluta allt annat innan dom ger sig in i leken. Vilket jag iofs har full förståelse för. MEN i min hjärna är det så himla solklart att det är ryggen det är fel på.... Men vem är jag att argumentera med specialister? Jag är ju bara den som har ont.... Och fan vad ont jag har alltså! Mera morfin fick jag igår också, just nu funkar den så den bryter av de värsta topparna.
Ibland går jag omkring hemma i träningskläder. Tighta träningsbyxor sportbehå och linne. Man skulle kunna tro att det ger mig mer ont i hjärtat men tvärtom, jag hämtar styrka. Hit ska jag tillbaka till känslan kan jag känna och det är viktigt. Jag har iofs alltid haft som mål att jag ska tävla mina lopp igen inom en snar framtid. Den målbilden har jag och jag kommer att göra det. Stensäker. Detta trots att jag idag knappt klarar av att gå 800 m.
Skam den som ger sig.
Är det i detta läge jag har nytta av min envishet?
