Orättvist liv

Sov middag i 2,5 timme i dag. Välbehövligt. Dock tror jag att det är mina morfintabletter som gör mig sjukt trött. Bara att blunda så sover jag. Oavsett om jag känner mig trött eller inte. Sittandes i soffan brukar jag somna som oftast, vilket även är skönast för ryggen. Så känner jag minst smärta. Men jag får ju ta smällen när jag sen ska resa mig upp. Då skulle det behövas både lift och ståbord, en hjälpande hand och en knuff där bak. Upp kommer jag iaf men ont gör det.

Nöjd dotter som skruvat ihop sin egen nya dator idag med hjälp  av sin pappa. Hon är så duktig!

Hittade denna fina bild på nätet idag: Den var lite fyndig tyckte jag :-)

Tog en promenad på 800 m idag. Härligt skönt med frisk luft och den längsta promenaden på hela veckan. Hur i h-e kommer jag att klara av att komma tillbaka?! Obegripligt för mig i dagsläget. Helt obegripligt. Livet är bara så orättvist. Varför ska just jag drabbas? Orkar inte rabbla alla frågor som jag inte ens hittar svar på. Ser ingen mening överhuvudtaget till varför detta måste hända mig. Enda jag måste ta till mig är att det måste bli bra. På ett eller annat sätt måste jag blir bra. För det första hitta ett sätt att kunna klara av att hantera det som händer. I huvudet. Så att jag inte varvar neråt i spiralen. Det måste jag ha prio på. Kommer aldrig acceptera men jag kanske måste inse hur det är och inte "fastna". Det är ju himla enkelt......