Ringde till röntgen i går på deras telefontid för att tala om att jag lätt kunde komma om dom fick ett återbud. Jag skulle kunna ta mig dit på max 15 minuter. Jag lovar. Står i startgroparna och redo :-) Allt för att det ska gå undan. MEN jag behövde jag inte yppa ett ord om det. Hon i andra änden sa bara glatt; Ja du har fått tid. Den 6 december kl. 8. Imponerande! Och jag måste säga tack till min doktor. Nu känner jag verkligen att jag får hjälp och inte behöver bråka mig fram. Tack och lov. Jag är ju långt ifrån framme i och med detta men en bra bit på väg har jag ändå kommit. Det finns ingenting annat som kan ge mig denna ohyggliga smärta. Det finns ingenting annat än min diskdegeneration som ger mig detta onda. Det var lugnande besked och nu kan jag faktiskt försöka slappna av. Slappna av och koppla bort alla tankar på vad som kunde ha varit fel, tankarna har snurrat på bra nog några dagar. Men denna hopplöshet jag känner, denna energikrävande smärta ger mig absolut ingenting. Får ingen lärdom, ingen känsla att relatera till. Jag vill bara att den försvinner. Att smärtan tar slut.
Lite mys har jag fått till hemma. Har tagit mig många dagar och är inte klar än. Igår sov jag fantastiskt mycket. Sjukt egentligen hur det kan bli. Jag kan liksom inte hålla ögonen öppna. Dom åker ihop bara, skulle kunna stå och sova.
Var jätte sugen på att handla i Borlänge igår eftermiddag. Hade fått reklam om fina kläder till bra pris på
vildmarks. Men insåg ju snabbt att jag inte skulle fixa det. Så min snälla make skjutsade mig OCH betalade alla mina tröjor som jag ville ha... ♥ Kärlek ♥
En snabbrepa på Jula sen hem till soffan där jag sov 3 timmar.... Vaknade kl. 20. 30. Kul. Sov igen kl. 22..... Helt sjukt. Men medicinen gör mig trött och det faktum att jag inte får sova ut på natten. Jag vaknar ju varje gång jag rör mig. Men vad mycket sova sömn trött skriverier det blev!
