Som sagt en usel natt, somnade sent vaknade tidigt och under de få timmar jag "sov" kunde jag höra mig själv grymta och åma mig över smärta. Inte alls kul. Tog medicin, en stor kopp te och en halv smörgås sedan sov jag till 12. Mådde bättre när jag vaknade. Ungefär det jag har ätit idag. Det och ett glas proviva och lite frukt. Siktar på att snylta en liten bit av barnens pizza om en stund. Så tröttsamt att inte känna matlust, hunger eller suget på något gott, jag som älskar mat och att fika gott. Tråkigt dock för jag hade velat varit på restaurang i och med att jag och T fyller år imorgon. MEN har samlat ihop många "inställda" restaurangbesök genom denna höst nu så det blir ett hejdundrande besök när jag väl orkar.
Har tänkt en del på vad jag pratade med en av mina chefer om igår när jag hälsade på. Jag försöker ju hela tiden tänka ett mål framåt, som jag har att jobba mot. Det är ju att jag en dag ska springa igen. Hon tyckte det kanske var för stort. Att jag skulle slå ner mig själv mera OM jag inte kan springa mer. Att jag skulle sänka ribban. Har tänkt på det. Jag ska nog nöja mig med att bli fri från smärtan. Det får vara mitt medvetna mål. Och faller det så illa att jag måste avstå löpning får jag helt "enkelt" byta sport. Får gå över till att paddla :-) Vilket mina underbara barn har gjort idag! De har tävlat i dag på em., kanotslalom i bassäng Jag var där en stund så jag hann se deras åk. Och minsann; nyklippta D körde ett tävlingsåk utan ett enda islag i en portarna för första gången!! (lät som en krånglig mening, men jag tror jag fick till det rätt!) Första slalomåket gick snabbt men med några islag och hans andra åk en aningens långsammare än första men helt utan islag! Imponerande även med viljan goet och målmedvetenheten! Härligt för en halt mamma att vara med om :-)
Jag tror minsann att jag anar en gnutta liv i denna blick eller är det blixten!? Ingen imponerande eller vacker omgivning precis men ville fånga blicken.
